Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Linnés medicinska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ft
79
4 vattenhaltiga och lenas af klibbiga (viscida) ämnen. Den tunna
vätskan uppsuges af torkande och blir tjockare genom
sammandragande medel. Läkemedlen verka säledes derigenom,
att de gifva de fasta delarnas minsta partiklar ett större
eller mindre sammanhang (majorem vel minorem adunationem)
och p& kroppens vätskor derigenom, att de antingen förbättra
«
dem, om de förändrats till sin sammansättning och skärpa
(crasis ac acrimonia), eller på lämpliga vägar befria dem
från skadliga ämnen1).
Man kan derföre uppställa den lagen, att vid
begagnandet af ett läkemedel man alltid bör använda ett sådant,
som medför eller framkallar ett tillstånd i väfnaden, motsatt
det, som man vill bekämpa (contrariorum e contrariis
cu-ratio) *). Det är öfverhufvud en i Linnés skrifter ofta
återkommande tanke, att naturens arbete fortgår under
motsatser (nam contrariis fere sua omnia natura operatur). Ja,
det är en grundåsigt i Linnés bela naturåskådning, att
naturens jemvigt beror på kampen emellan olikheter
(universum lucta discordium aequilibratur) *). Dermed
sammanhänger föreställningen, att den ena sjukdomen uttränger
den andra eller att genom förhandenvaron af ett
sjukdomstillstånd organismen blir liksom skyddad eller immun för
ett annat (hinc morbi contrariis morbis saepius curantur)4).
En åsigt, hvilken i öfrigt, såsom bekant, ännu för icke länge
i
sedan hyllades inom medicinen.
Inom patologin har frågan om sjukdomsorsakerna alltid
spelat en vigtig rol och de voro för Linné af ännu större
*) Sapor medicamentorum (1751).
*) Purgantia indigena (1766).
*) Menniskans kropp kan n con sid ere ras som en balance, hvilken,
då han æquilibrerar, må vi v&l, men så snart nägon öfvervigt blir på
någon sida, så &ro vi qjuke". (Linnés förelåsningar 1771.)
4) Vires plantarum (1747).
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
