- Project Runeberg -  Carl von Linné som läkare och hans betydelse för den medicinska vetenskapen i Sverige /
96

(1877) [MARC] Author: Otto Hjelt - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Linnés medicinska system

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96»

gorna1). Såsom ett synnerligen verksamt medel mot
börjande lungsot, uppgifves ridning, „nam in pbthisi incipiente
tam certa est medicina, quam cortex peruvianus in febribus
intermittentibus", och Linné berättar, att han rådt tvenne
asthmatici till en ridt från Stockholm till Ystad, samt att de
återkommit friska2). På grund af vunnen erfarenhet
beprisar Linné bruket af Hypericum i vissa slag af lungsot3).

Redan ofvanföre har blifvit nämndt, att Linné hänförde
kikhostan (tussis ferina) till de sjukdomar, hvilkas ursprung
vore att sökas i ett animaliskt smittämne (animalcula viva).
Endast derigenom tror han sig kunna förklara dess
epidemiska spridning (contagium suuin quasi ipsa pestis
disper-gens). Det torde vara öfverflödigt erinra derom, att denna
åsigt öfverensstämmer med vår tids uppfattning af kikhostans
patogenes. Såsom ett af de kraftigaste medel mot denna
sjukdom, förordar Linné användandet af Ledum palustre i
infusion eller dekokt4). Anmärkningsvärdt är, hvad Linné
i öfrigt skrifver om Ledum:

„Älliest har här gådt en allmän hosta. Jag pro wade
allahanda äfven Extr. Nicotianæ, som halp i Stockholm 1740,
då allt annat slog felt, men giordc intet. Änteligen lät jag
både mina och utomhus dricka infasum foliorum Ledi, då
alla inom 3 dagar blifwit toltalt curerade" 6).

Den väsendtliga skilnaden emellan hjernhaemorrhagi och
hjernkongestion har icke undgått Linné. Han hänvisar derpå,
att de apoplektiska anfall, som öfvergå till fullständig helsa,
(ut ne minimi dein percipiat aeger molestiam) bero på en
blodkongestion till hjernans kärl, eller ock betingas de af

1) De haemoptysi (1767).

a) Motus polychrestus (1763).

») Hypericum (1776).

4) De Ledo palustri (1775).

•) 1 bref till Abr. Bäck den 19 Febr. 1751.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:27:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linnelak77/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free