Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Linnés medicinska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda, hufvudsakligen förekommande å pannan, kinderna,
armarna, händerna och l&ren; knutar af mera gulaktig eller
svagt Kvid färg förekomma äfven i mun, gom, svalg och å
tungroten; s&rnader vanställa näsan, läpparna äro tjocka,
händerna och fötterna äro svullna. I en del fall förekomma
& huden sår eller sprickor med svalda, hårda, någongång
blödande kanter. Hos alla deraf angripna personer sakna de
leprösa knutarna känsel» men deras omgifning är kliande *).
Linné berättar, att Elephantiasis är mycket allmän
bland Finnarna i fötød deraf, att de under sina fiskarefarder
lefva af gammalt skälkött. De af denna sjukdom angripna
uteslutas från gemenskap med andra menniskor2). — Såsom
en gärd åt tidens föreställningssätt måste det uttalande af
Linné uppfatias, att barn blifva sjukliga, om ulcererande
utslag å deras hufvud tvättas med kallt vatten och att
epilepsins allmänna förekommande i södra Småland har sin
orsak i denna sed3).
Om uppkomsten af panaritium (paronychia) hyste Linné
den föreställningen, att detta lidande uppstår, när händerna
utsättas för starka temperaturvexlingar och han berättar
om sig sjelf, att han angreps deraf, då hans hand på
hemresan från Frankrike blef våt, efter att hafva varit mycket
varm4).— Mot icke ulcererande kylskador (perniones) säger
sig Linné6) med mycken framgång hafva användt Spiritus
l) Lepra 1765).
*) I bref till Saavages den 20 Sept 17*0.
’) I bref till Saavages den 2 Dec. 1741 ocb 1744. Denna
åsigt finnes ytterligare uttalad i Linnés uppsats „Rön om ortaken till
fallande toton i Skåne och Wernt-härad i Smålandinförd i Svenska
Vetensk. Akad. HandL 1742, s. 279.
4) De morbis ex hyeme (1752).
•) I bref till Sauvages 1753. „Expertus sum in pius, quam
centum pernionibus laborantibustf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
