Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Linnés medicinska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
(res non naturales), nemligen frisk luft, kroppsrörelse, sömn,
födoämnen, kroppens uttömningar och affekterna
(sinnesrörelser). I noggrann öfverensstämmelse med sina ofvanföre
skildrade patologiska och terapeutiska teorier, utgick Linné
äfven vid framställningen af dietetikens läror från samma
allmänna satser och sökte genomföra dem på helsolärans
område. Sådana satser äro följande uttalanden. Luften
verkar på vår kropp genom värme och köld. Kölden gör
fibrerna styfva och vätskorna mera saltartade (muriaticos);
värmen deremot framkallar slapphet i de fasta delarna och
befordrar bildning af limämne (gluten). Ju mjukare fibrerna
äro, desto hastigare öfvergå de till en viss grad af klibbighet
(oritur viscidum), motsatsen dertill är det saltartade
(oppo-situm glutinosi est salsum1). Kölden åstadkommer derföre
utkristallisering af salter och stenbildning i kroppen.
Rörelse gör vätskorna eldiga, lifliga (phlogisticos) och fibrerna
sega; under, rörelse uppkommer värme, vätskorna fördelas
(dissipantur) och alla delar närma sig hvarandra. Hvilan
befordrar bildning af syra i vätskorna och gör fibrerna möra
(teneras). Stillasittande är orsaken, hvarföre de högre
stånden lida mycket mera af hysteri, än bondfolk; sten och
podager förekomma oftare hos äldre och förmögna personer.
Sömn befordrar fettma i de fasta delarna och gör vätskorna
oljartade (humores oleosos), medan fibrerna under nattvak
blifva magra (macilentas) och vätskorna skarpa (acres). De,
hvilka genomvaka nätterna, blifva utsatta för feber,
blodflöden, svindel och hufvudvärk, deraf ordspråket „aut studes
l) De effectu et cura vitiorum diaeteticorum generaii (1766).
Nästan samma tankar uttalas i afhandlingarna de rarietate ciborum
(1767) och de medico sui ipsius (1768). Denna senare afhandling är
öfversatt pä svenska under titel „8ätUt att vara tin egen läkareu.
Westerås 1770. 8:o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
