Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norsk Literatur: Schulze, H.: Fra Lofoten og Solör. Af L. Dietrichson. Janson, C.: Fraa Bygdom. Björnson, B.: De Nygifte. Keyser, R.: Norges Historie. Keyser, R.: Efterladte Skrifter 1. 2.. Jensen, P. A.: Læsebog for Folkeskolen og Folkehjemmet. Lieblein, J.: Norden (Et Maanedsskrift). Lyng, G. V.: Hedenskabets Levnetslöb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
hela, som har gifvit skalden tillfälle till en
den allraälskvärdaste utveckling af karakterer .ur
hvardagslifvet, af situationer., hvilka så naturligt
och enkelt framkomma genom karakterernas utveckling
och åter befrämja denna, att studiet af det ömsesidiga
förhållandet mellan situation och karakters-utveckling
i denna lilla dram erhåller mångfaldiga intressanta
illustrationer. - Den intressantaste personligheten är
onekligen Mathilde, men hon är det måhända till en del
genom det fina, nästan blott antydande sätt, hvarpå
författaren har tecknat hennes karakter i få drag, som
af läsaren eller skådespelerskan måste suppleras till
en samlad bild. Men detta sätt att skildra ett sådant
väsende som Mathilde, vittnar just om författarens
synnerliga beräkning och fina takt. En författarinna
är redan i och för sig en sällsynthet, en verkligt
qvinlig författarinna ännu mera, och man ser nästan
med en viss fruktan efter, om pennan sitter bakom
örat. Men den besynnerligaste varelse, som, åtminstone
i sådana förhållanden som våra, minst kan göra anspråk
på välvilja, är just den qvinna, som ännu just är
stadd i utveckling för att blifva författarinna, den
qvinna, som arbetar på något, hvarom man icke gerna
talar, innan det lyckats; och en plump beröring, ja
endast en detaljerad målning af förf:s hand skulle
lätt kunna alldeles förderfva bilden af en sådan
qvinna. Björnson har icke lagt någon slöja öfver
det intressanta eller det litet forcerade i en sådan
qvinnas väsende som Mathildes, men han har gifvit det
hela med så lätt hand, att åskådaren endast kan säga,
att det hvilar något utomordentligt öfver henne, och
innan han får veta, hvad hon egentligen har gjort,
i styckets sista replik, har hon redan besegrat
honom genom sin innerlighet. Den unga frun, Laura,
föräldrarnes ’’Kjaelebarn", är en figur, som desto
oftare förekommer på lifvets stora theater, qvinnan,
hvilken, endast uppfostrad i det kärleksfulla hemmet,
växer upp utan att beröras på något sätt af lifvets
skarpa luft, och går oförberedd, omogen in i det
vigtigaste af alla lifvets förhållanden, äktenskapet,
liksom mannen vore den största af de dockor, modren
köpt åt henne. - Huru ofta hafva vi icke sett sådana
qvinnor och förvända förhållanden uppspirande ur en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
