Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Union. B. Duncker: Om Revision af Foreningsakten mellem Sverige og Norge. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att denna strid må blitVa mera jemnspänd
mellan Sverige å ena sidan och Danmark och Norge
å den andra. Hr Eydin har gifvit oss en lugn och
vetenskaplig framställning af Unionens första
uppkomst och dess statsrättsliga bestämmelser;
Hr Dun-ker valde den mera retande och retsamma
perioden af 1860-ta-lets unionella tvister, för att
framhålla föreningens vådor. Hr Eydin, Svensken, har
för oss Svenskar påpekat några misstag med afseende
på föreningen, hvilka här engång fram träd t, men
som aldrig mer böra tillåtas; Hr Dunker, Norrmannen,
har gifvit sina landsmän en uppfriskande påminnelse
om de stora oförrätter, de af Sverige lidit och som
de alltid frän det hållet böra vänta.
»Ingen utvidgad Förening!« är grundthemat i Hr
Bunkers bok. Norge har nog svårt ändå att reda
sig gentemot den öfver! ägsenhe t, som Sverige
obestridligen eger; skulle ett vidare närmande ske
i statsrättsligt afseende, så utvidgades ju blott
det fält, hvarpå Norge oupphörligen måste frukta
att öfverflyglas af Sverige och så ökades också
den misstänksamma ömtålighet, hvarmed Norge måste
bevaka hvarje Sveriges steg under det gejnen-samma
samhällslifvet. Och hvarföre måste Norge iakttaga en
sådan vaksamhet? Först och främst emedan Sverige är
mäktigare; för det andra, emedan Sverige oupphörligen
under dessa femtio år och sednast detta årtionde
ådagalagt sin otvetydiga benägenhet att underkufva
Norge. Och såsom bevis härpå följer nu framställningen
af ståthållarefrågans serskilda skiften; i hjerta
färger skildras den svenska »hÖgtoryismens« försök
att genomföra sina amalgamatiorisplaner, den svenska
ministérens, efter den väl underrättade författarens
försäkran, falska och fega eftergifvenhet för svenska
folkets uppretade passioner, Eiddar-husets stormiga
uppbrusning mot ett upproriskt Norge, de olika
talarnas än öfvermodiga än diplomatiskt listiga
angrepp mot Norges sjelfständighet, Utskottets,
Ständernas och Justitie-statsministerns hvart
efter annat något modifierade, men alltid lika
»högtoryistiska« betänkanden och slutligen de båda
Statsrådens äflan att inför Konungen genomföra
hvardera sin åsigt om frågans behandling. Tonen i
denna skildring är nästan för bitter mot Sverige,
men isynnerhet är det de ledande statsmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
