Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Marsk Stigs döttrar. Skådespel af Ludv. Josephson. - En Arbetares dotter. Genretafla af af Munin. - Under ljusa dagar af författarinnan till "Amtmannens döttrar". Öfversättning. Af Fdn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
undandragit detsamma fordringarna på en tragedi. Utan
att inlåta oss på frågan huruvida mellan det tragiska
och komiska dramat eri tredje art strängt taget låter
sig- tankas, vilja vi bestämdt uttala den åsigten
att Marsk Stigs döttrar ej skulle kunna tillhöra
denna art. Detta drama är till sin anläggning något
mera än en idyll, såsom »Brölloppet på Ulfåsa«,
eller ett krönikeskådespel af den art, som inom
vår literatur hr Theodor Hagberg efter Shakspeares
föredöme förmenar ,sig hafva skapat. Här hafva vi
verkligen en stor konflikt, liknande den som Beskow
så gripande framstält i Thorkel Knutson: en konung,
som, i det han skyddar den förföljda oskulden, öfver
sig och sitt land drager bannstrålen, hvilket gifver
anledning till eri strid på lif och död mellan honom
och presterskapet. Mari har således här framför sig
en s. k. principtragedi. Men konsten är konkret
och på dess område måste principerna uppbäras af
personliga karakterer, och som konungen tappar
bort sin i tredje akten, då han, till följd af sin
svartsjuka drottnings hot att lemna honom, åt den
uppretade folkhopen utlemnar marsk Stigs döttrar,
hvilka han nyss sagt sig, om ock vid förlusten af sin
krona, skola försvara, har han således för sin seger
öfver presterskapet endast att tacka den slump, som i
Mossaniors stuga för honom tillsammans med erkebiskop
Jon. Men ingenstädes inom konsten, minst inom dess
mest konseqventa art, dramatiken, har slumpen något
att göra. Det dramatiska intresset faller här på samma
gång som det tragiska. Om deremot konungen trots allt
hållit stånd, om han uppgifvit drottning, thron, allt,
för att bekämpa ett presterskap, i hvars lära hans
folk ser sin enda salighet, och som det derför ej kan
i tanken skilja från densamma, då hade förf. varit
konseqvent och frambragt ett, åtminstone i formelt
hänseende, riktigt drama.
Men hr Josephson har måhända aldrig ämnat Erik
Prest-hatare till sin tragiske hjelte. Stycket
heter marsk Stigs döttrar och det är kanske hos dem,
förnämligast hos Astrid, som det tragiska momentet
bör sökas. Hon bär på fadrens blodskuld och förgrep
sig sjelf på den heliga jungfruns baner. Detta senare
gjorde hon dock i ett tillstånd af ej sjelfförvållad
förtviflan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
