Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Marsk Stigs döttrar. Skådespel af Ludv. Josephson. - En Arbetares dotter. Genretafla af af Munin. - Under ljusa dagar af författarinnan till "Amtmannens döttrar". Öfversättning. Af Fdn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
erkebiskopen. Om förf. hade låtit Astrid uppträda
sådan hela denna akt igenom, skulle vi varit honom
tacksamma för denna skildring-, men här var frågan om
att göra en teatereffekt, om ock blott för de öfre
radernas nöje, och för detta höga inter-esse måste
poesien komina till korta. Något mera odramatiskt
slutligen än hennes död, eller rättare henngs
upphörande att lefva, kunna vi näppeligen tänka oss,
och det oaktadt förf. till ram deromkring anbragt
ett bröllopp med lefverop, dans, musik och dylika
tillställningar. Öfverraskning genom framställningen
af motsatser är visserligen en bland dramats tekniska
regler, som dock; står under den stora lagen om
Alltings följdriktiga utveckling och måste tillämpas
på ett sådant sätt, att just den åsyftade effekten,
och ingen annan, vinnes. Att en kroppsligt frisk
menniska - om ock hårdt pröfvad, svårmodig, ja till
och med understundom beröfvad sina sinnens fulla bruk
- bäst hon står, känner att hon skall dö samt derför
tager afsked af de sina, lägger sig ned att bedja och
så småningom afsomnar, då Mossamor genast är färdig
att bekrausa henne och öfverströ henne med rosor,
detta kan svårligen vara en verkan af vare sig fysiska
eller andliga krafter. Intrycket af denna erinring
om förgängligheten midt i den brÖlloppsidyll, med
hvilken förf. i öfrigt ansett lämpligt att afsluta
sitt tragiska drama blifver derför obehagligt eller
löjligt i stället för rörande. Mer berättigad och
effektfull hade Astrids död varit, om han inträffat
i fjerde akten vid uppvaknandet från hennes vansinne:
samma sinnesrörelse, som återskänkte henne förståndets
ljus, hade då beröfvat henne lifvet. Femte akten
hade då också oförryckt fått utöfva sin mission som
divertissement, ty något egentligt sammanhang med
handlingen eger han ej, hvarför vi icke kunna tillmäta
honom annan betydelse än att divertera åskådaren från
hans förut uppskakade känslor.
Af sagans Eanild, marsk Stigs slägting och Erik
Glippings tjenare har förf., såsom ofvan antydts,
låtit blifva en son af Jon E-öde och Mossamor,
Astrid Stigsdotters amma, hvadan han uppfostrats
i marskens hus och låter af denne Öfvertala sig
att blifva hans kränkta äras hämnare, emedan han
derigenora Svensk Liter. Tidskrift. H. I. 1867.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
