Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vintergrönt. Nye Fortællinger og Digte, Danske, Norske og Svenske. Udgivne af Chr. Richardt. - Dikter, äldre och nyare, af A. G. Virgin. - Samlade arbeten af Wilh. v. Braun; första häftet. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
gängse maner hvars dagar vi numera skola hoppas vara
förbi; minnessången är nemligen skuren efter det
puraste akademiska mönster, och skarpskyttesången kan
nästan sägas vara kalkerad på Tegnérs »Svea». Deri
digraste och äfven i åtskilliga hänseenden märkligaste
delen af författarens bok utgöres dock af en »Sång
i anledning af svenska läkaresällskapets femtiåra
minneshögtid». Här har en på missförstånd beroende
uppfattning och härrnning af en stor förebild
alstrat en dikt, som med all sin välmening kanske
hör till det vidunderligaste vår nyare literatur
frambragt. »Sången» är nemligen ingenting mera
eller mindre än ett 44 sidor starkt versificeradt
collegium af Hresers medicinens historia, åtföljd t
af ett 24 sidor långt appendix angående den svenska
läkarekonstens utveckling. När Tegnér skref sin
berömda sång vid Svenska Akademiens femtiåra högtid,
anade han troligen icke, att han dermed öppnade
en väg, som skulle bli en favoritpromenad för
rhetoriserande lofsångare. Han var dock i sin fulla
rätt, ty det var en minnestafla Öfver den svenska
poesien sjelf, som han uppdrog i blixtrande drag:
om genren än icke var så poetisk och prisvärd,
adlades dock hela saken af det snillrika sätt,
hvarpå han löste sin uppgift. Efter honom har bland
andra äfven G. L. Silfverstolpe på samma sätt firat
svenska Krigs-akademiens stora minnen, och äfven
han kan sägas vara i någon mön i sin rätt. Men att
framlocka poesi ur sådana ämnen som »Chirurgiens
och förlossningskonstens framsteg», »Naturvetenskap,
Anatomi, Fysiologi», »Invärtes Läkekonst», »Orthopedi,
Gymnastik, Psychiatri», o. s. v., såsom några
af rubrikerna lyda i författarens minnessång,
torde verkligen öfvergå mensklig förmåga. Icke
som skulle läkarens yrke vara mindre poetiskt än
skriftställarens eller krigarens, men det beror på,
huru ämnet fattas. Den poesi, som ligger i saken
sjelf, har också fått sig ett vackert uttryck i de
första inledningsstroferna om »Hippokrates». Men
redan i andra stycket om »Galenus» flyr poesien med
förskräckelse från strofer, hvilka börjas liksom
följande:
»Hvar sjukdomsyttring fick bestämda former,
Och sjukbehandlingen fick säkra normer.
I Läkemedlens bok blef mycket skrifvet,» etc,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
