Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Karl den Elfte. Dramatisk dikt af Th. Hagberg. - Kong Jamerik. Dram. digt. Af D. K-ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
andra afseenden klanderfri, utan inkonseqvens och
oklarhet. Skada blott att förf. endast förmått
gifva karaktersskelettet men icke den lefvande
personligheten. Minst individualiserad ar måhända
Karl sjelf, hvilken åtminstone i sitt förhållande
till sin gemål framstår såsom ett besynnerligt
skuggväsende. Bäst tecknade äro enligt vår tanke Maria
Euphrosyna, Ulrika Eleonora och Hedvig Eleonora. Maria
Enphrosyna är mest lefvande kött och blod, serskildt
när hon mottager konungens besök i fjerde aktens
andra uppträde.
Om vi från karaktersteckningen vända vår uppmärksamhet
till sjelfva organisationen af den dramatiska
handlingen, så ger oss helt säkert hvarje läsare
med något naturligt sinne för dramatisk poesi rätt
i det påståendet, att grundfelet i författarens dikt
består i bristen på en klart fattad hufvudhandling,
efter hvars inre bestämdhet de olika situationerna
gestalta sig och ur hvilken de framgå såsom yttringar
af ett sig utvecklande inre lif. Derföre har dramat
»Karl den Elfte» ej heller blifvit annat än en serie
af historiska tablåer, men icke något historiskt
skådespel, ty en cykel tablåer kan på sin höjd endast
återgifva ett förlopp af händelser, men ett förlopp
af händelser är något helt annat än en dramatisk
handling.
Denna allmänna dom kan möjligen synas hård, men den
är icke desto mindre fullt berättigad, hvilket lätt
kan åskådliggöras af dramat sjelft.
Den första akten, hvilken spelar hos Peder Winstrup
i Lund under det beryktade slaget mellan Karl
och Kristian af Danmark, är en alldeles onyttig
öfverloppsgerning. De historiska tilldragelser,
som bilda denna akts innehåll, återgifvas nemligen
i deri andra akten, i full öfverensstämmelse med den
dramatiska kompositionens fordringar, på ett episkt
sätt eller under den form af berättelse, som naturligt
betingas af dessa tilldragelsers betydelse af episk
bakgrund för den i de följande akterna tecknade
handlingen. Men att sätta dessa tilldragelser i scen
och af dessa scener sammanställa en särskild akt,
hör till det slags arbete, hvarpå en dramaturg icke
bör spilla sin fantasis krafter. Det är nemligen en
ren förvändhet att dramatisera ett historiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
