Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Karl den Elfte. Dramatisk dikt af Th. Hagberg. - Kong Jamerik. Dram. digt. Af D. K-ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Kong Jarmerik är en liten dramatisk dikt, eller
snarare skizz, som redan i sin första anläggning och
uppställning låter oss ana en författare med dramatisk
blick och förmåga att så kombinera situationer och
karaktärer, att en lifsfull handlings-utveckling
deraf blir den nödvändiga följden. Mari generas ej
af episka detaljmålningar, af detta sättande i scen
af historiska händelser, som med den poetiska kärnan
i handlingen föröfrigt ingenting hafva att skaffa,
utan man får redan från början höra det uppfriskande
sorlet af handlingens snabba ström. Och denna
ström får man under de två första akterna följa
i oafbruten fart, utan att uppehållas af onödiga
situationer och Öfverflödiga personager. Den tredje
och sista akten är, från synpunkten af detta dramas
grundidé betraktad, enligt vår tanke deremot icke
fullt motiverad, hvilket gör, att akten aldrig af en
åskådare kan njutas såsom den organiskt afslutande
länken af den dikt, som har den första aktens stolta
uppslag. Det är jagets eller sjelf-vets oändlighet,
den egna viljans absoluta rätt och makt öfver allt i
himmel och på jord, som är Jarmeriks djupt tragiska
pa-thos. Men med känslan af denna sjelfoändiighet blir
det helt plötsligt slut redan i andra aktens utgång,
derför att en listig fiende manat honom att på lösa
misstankar om brottslighet döda sin oskyldiga hustru,
Svanhild.
Det är emellertid icke på sin visdom, utan på
orubbligheten af sin viljestyrka och sin yttre makt
som Jarmerik förut trotsat. På grund deraf får han
icke visa sig sönderbruten derför att han satt tro
till falska historier, ty detta har ingenting med hans
vilja att göra, utan han skall bringas i en sådan
situation, att just hans vanmakt att gestalta allt
efter sin vilja måste visa sig i all sin nakenhet. Då
blir det psykologiska sammanhanget mellan karakteren
och dennes öde fullt klart. Detta tro vi icke att
författaren nog fäst sin uppmärksamhet vid, hvarför
den tredje akten i sin närvarande form och trots sina
inånga intressanta och poetiska partier liksom icke
Bräcker till» att bilda en fullt organisk afslutning
af dikten i dess helhet.
Ännu en gång hade Jarmerik möjligen bort resa sig
i sin maktfullkomlighet, han hade med ett ord bort
följa Gunners råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
