Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbok öfver Svenska Allmogespråket, af J. E. Rietz. Af -r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Ordbok öfver Svenska Allmogespråket. Af Johan
Ernst ft llietz. H. I-X. Lund 1862-1866.
Svenska språket är med rätta berömdt såsom ett af de
vackraste i verlden och det förtjenar i mer än ett
afseende detta rykte. Och ändå har väl knappast något
af de mera utbildade språken varit så blottstäldt
för skadlig inverkan, så försummadt och missvårdadt
under langliga tider. Svenskarnes bekanta ifver
att efterapa allt utländskt, godt eller dåligt,
endast d erfor att det är utländskt, afspeglar
sig ingenstädes bättre än i språket. Man kan lätt
föreställa sig orsaken dertill, att ett land med så
ringa befolkning och sådant läge som vårt, och der
en högre odling senare än i de flesta andra delar
af Europa vann insteg, skall från många håll hafva
varit utsatt för främmande inflytelser; men derför
behöfver man ej medgifva, att dessa nödvändigt bort
blifva så förderfliga, som förhållandet i mer än
ett fall varit. Aldramest har måhända vårt språk
lidit af dessa inflytelser. Man må genombläddra en
ordbok, eller läsa t. o. m. de bästa författare,
eller lyssna till de bildades och de halfbildades
samtal - öfverallt utländska ord till ett förvånande
antal, vändningar som stå i strid med språkets art och
lynne, osäkerhet i stafning, böjning och satsbyggnad,
så att detta språk hvarken kan kallas rent eller,
hvad värre är, fullt begripligt för den stora mängden
af det folk hvars andliga meddelningsmedel det skall
vara. Helt visst har man icke gjort sig reda för, att
icke blott språksinnet, utan äfven nationalmedvetandet
derigenom lupit fara att grumlas och lida afbräck.
Snart sagdt genom hela språkets historia gå de
ofvannämn-da bristerna samt fosterländskt sinnade
mäns klagan öfver och försök att afhjelpa dem vid
sidan af hvarandra. Eedan Gustaf den förste ifrade,
såsom bekant är, för svenska språkets renhet och
tillhöll sina fogdar att icke inblanda främmande
ord i sina skrifter. På samma sätt visade många af
de följande regenterna, t. ex. Carl den nionde och
den store Gustaf Adolf, örn omsorg om detsamma och
fogade anstalter till dess förbättring; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
