Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norsk literatur: Norske Huldre-Eventyr og Folkesagn, af P. Chr. Asbjörnsen. - Norske Digt af Chr. Jansson. - Tre Digtkrandse af Th. Kjerulf. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
der, hvilka stundom till och med från stämnings-
eller situationsstyckets mera stilla sfer h Oj a sig
till den afrundade och handlingsfyllda berättelsens
rikare form: staffaget tager ut sin rätt, utan
att derför störa naturbildens osökta harmoni. Så
förnämligast i de båda högfjällsbilderna, som icke
heller sakna sin egendomliga humor, framträdande
i kontrasten mellan Sir John, den något affekterade
engelsmannen, och de kraftfulla, rättframma renjägarne
på fjället. En makalös tafla af hänförande sanning
och lifvande friskhet är »En Tiurleg (tjäderlek)
i Holl-eia», hvilken på ett förunderligt sätt
anslår hvarje sinne, som lärt sig att älska det
nordiska skogslifvet med dess märkvärdiga tystnad,
som dock är fylld af en rastlös rörlighet. Detsamma
är förhållandet med »En Sommernat paa Krogskoven»,
der det hemlighetsfulla i naturens tysta lif likaledes
är förträffligt åter-gifvet. Med »Plankekjörerne» och
»Taterne» stiga vi ned i folkets allra lägsta lag,
der t-ill och med bilden någon gång blir för starkt
fotografisk och naturalistisk. Men äfven der finner
man spår af folkfantasiens verksamhet, af poesi och
egendomliga drag, som äro värda att uppmärksammas. Och
for öfrigt - är icke denna naturalism, detta trogna
och kärleksfulla återgifvande af ett verkligt folklif
tusen gånger bättre än hela volymer af finsvarfvad
kammarpoesi utan must och merg, utan sanning och
allvar? Det är denna senare, som gifvit anledning
till det stundom hörda, grundfalska yttrandet, att
»poesien är en rosen-färgad lögn»: på det att hon icke
må bli det, utan vara hvad hon skall och bör vara,
om hon vill förtjena sin plats bland mensklighetens
ädlaste kulturmedel, måste hon göra som landskaps-
och genremålaren, gå ut ibland folket, ut i naturen
för att göra studier, och innan hon blir mäktig af
verkligt konstnärliga skapelser, äro dessa studier
mera värda än alla hennes gamla, i den blåa rymden
sväfvande fantasibilder tillsammans-tagna. I detta
hänseende har vår vitterhet icke litet att lära af
den norska, och till en början vilja vi rekommendera
As-björnsens natur- och folkbilder såsom ledning för
sådana studier efter verkligheten, hvarvid vi såsom
deras hufvudförtjenst anse den osökta uppfattningen,
utan några tillägg af egna s. k. »broderier», emedan
saken sjelf i sin naturliga enkelhet och san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
