Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste forskningarna rörande Jesu lefnad och urkristendomen: E. Renan: Jesu lefnad. - Apostlarne; D. Schenkel: Jesu karaktersbild; Th. Keim: Der geschichtliche Kristus; E. Reuss: Apostlatidens Kristendom; A. Hausrath: Aposteln Paulus; T. Colani: Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid; W. Beyschlag: Nya Testamentets lära om Kristus. Af C. von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
med de slutsatser, som häraf låta sig göras i fråga
om denna personlighets - det religiösa idealets
- ställning till Gud och till menskligheten i
idéernas eviga system, denna tanke förutsätter en
helt annan uppfattning af förhållandet mellan det
oändliga väsendet och det ändliga än det judiska
föreställningssättets dualistiska motsättning mellan
skaparen och det skapade. Yäl förnekar judendomen
ej öfverhufvnd möjligheten af ett samband mellan
Guds ande och menniskans; profeten, den gudain-gifne
siaren blifver under inflytandet af inspirationens
oemotståndligt gripande hänförelse det organ, af
hvilket Jehovah betjenar sig vid sitt egendomsfolks
ledning och uppfostran. Till sina profeter, den
messianske segerfurstens väldiga härolder, blickade
judarne upp med vordnadsfull beundran; också var det
med analogier, hem-tade från den gammaltestamentliga
profetians område, som de från judendomen omvände
förste kristne besvarade frågan om Jesu förhållande
till gudomen. Han var, förkunnade de, såsom Mes-sias
den* man, som framför alla andra blifvit af Gud
utrustad med hög och allsidig begåfning; han var »Guds
helige tjenare», som på grund af sin fullkomliga
underdånighet inför Gud blifvit af honom betrodd
med den högsta fullmakt, gjord till »en profet,
mäktig i verk och ord inför Gud och allt folket.»
Sådan är i dess grunddrag den kristologiska förest
all n ing, som möter oss inom den äldsta apostoliska
kretsen. Öfverallt ser man här betonadt, hurusom Jesu
företräde framför andra menniskor består deri, att
han i högre grad än de öfrige Guds män blifvit af Den
Högste »smord med helig ande och kraft»; ingenstädes
inom judekristendomens tidigare föreställningskrets,
ej ens i Apokalypsens poetiskt utsmyckade Kristusbild;
spåras antagandet att Jesus skulle varit ett ett
öfvermenskligt väsende.
En ny och högre synpunkt vid uppfattningen af Jesu
person finna vi först hos Paulus. Till sin grundtanke
bestämmes den paulinska kristologien af den för
Paulus egendomliga åsigten om kristendomens väsende
och betydelse öfverhufvud. I skarp motsats till den
af judekristendomen med otrolig seghet fasthållna
fördomen, att mosaiska lagens stadgar och ceremonier
äfven för de till kristendomen öfvergångne borde
ega gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
