Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste forskningarna rörande Jesu lefnad och urkristendomen: E. Renan: Jesu lefnad. - Apostlarne; D. Schenkel: Jesu karaktersbild; Th. Keim: Der geschichtliche Kristus; E. Reuss: Apostlatidens Kristendom; A. Hausrath: Aposteln Paulus; T. Colani: Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid; W. Beyschlag: Nya Testamentets lära om Kristus. Af C. von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
ligt lefvande personlighet, i hvilkens lif vi skönja
en sedlig och religiös utveckling. Fullständig
är visserligen vår kännedom om Jesus och hans
uppträdande ännu icke; mycket arbete återstår
att inom detta område undangöra, många invecklade
frågor att utreda. Men så mycket har dock redan
genom den senare tidens forskningar blifvit en
gång för alla faststäklt, att vi kunna påstå,
det Jesu historiska personlighet står på ett mera
lefvande och åskådligt sätt framför oss, som lefva
i dessa forskningars tidehvarf, än framför något
af kristenhetens tidigare slägten, med undantag af
sjelfva ögonvittnena till Jesu lefnad. Vinsten af
dessa den nyare bibelvetenskapens upptäckter är en
tvåfaldig. För det första skall det numera ej blifva
möjligt för den förutsättningslösa vetenskapens
motståndare att såsom hittills uppdraga sin skarpa
gränsskillnad mellan kristendomens läror och det
förkättrade »förnuftet». Ty är det så, att sjelfva
de ny-testamentliga utsagorna om Jesu personlighet
vederlägga ortho-doxiens förståndsvidriga uppfattning
af hans förhållande till Gud, att dessa utsagor
innehålla en med vårt tänkandes lagar fö renlig-lära,
då är kristendomen tillgänglig äfven för menniskans
högsta theoretiska uppfattningssätt: den fyller då
förståndets oefter-gifliga fordran på motsägelselöshet
och sammanhang, och den urgamla striden mellan tro och
vetande är då bilagd för alltid. Men derigenom att vi
bättre än förut lyckas begripa kristendomens djupa
förnuftighet, träder äfven Kristus, hans person och
hans lära, i ett närmare och innerligare förhållande
till oss, än då båda betraktades såsom ett ofattligt
mysterium. Den religiösa föreningen med Kristus
blir då äfven för oss lättare och naturligare, när
vi i honörn igenkänna deri sanna raenniskan, utan
att derföre något af hans sannt gudomliga höghet
försvunnit. Och sålunda hafva vi i dubbelt afseende
vunnit på att utbyta det gamla åskådningssättet mot
det nya. Om dogmatikens Kristuslära visat sig med
bibelforskningens resultater oförenlig, så hafva
vi derigenom, för att tala med Keim, »förlorat
några gamla formler, men af den eviga sanningen,
af kristendomens eviga tröst har ej det minsta korn
gått förloradt.»
CARL VON BERGEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
