Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk kyrkoliteratur: L. A. Anjou: Svenska kyrkans Historia; P. Hanngren: De synkretist. stridigheterna i Sverige; O. Beckman: Försök till Svensk Psalmhistoria; P. Hanselli: Vitterhetsarbeten af Svenska författare D. VII; C. A. Cornelius: Handbok i Svenska kyrkans historia; C. W. Skarstedt: Handbok i Svensk kyrkohistoria D. I. Af Hans Forssell - Skönliteratur: Jul. Centervall: En Slump, Komedi. Af L. D-n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adaldags tid var det som gränsföreningen på Danaholm mellan
Nordens trenne riken uppgjordes 951 (sic), stadfästad af påfven.
Bullans äkthet må betviflas, men hennes tillvaro gör obestridligt,
att påfvens myndighet tidigt nog ansågs erkänd inom våra
landamären«. Således, om Agapeti bulla, såsom längesedan
bevisadt är, har Lundins, en professor på 1600-talet, att tacka
för sin tillvaro, så bevisar hon derigenom att påfvens makt
var tidigt erkänd i norden! I sanning, en sådan skarpsinnighet
kan tillåta sig allt, till och med den ännu kostligare
ordhärledningen, sid. 28 noten, der det heter, att emedan vårt «guffar«
på latin heter compater och på gammal svenska
Godþfadþur, - så bör guffar härledas af compater och får ej skrifvas
gudfader«! Hvad göres oss mera behof? Jo, det kan ej
skada att ur läroboken anföra äfven följande förklaring af
barndopets uppkomst inom kristna kyrkan: «Lätt förmälde sig
denna tanke (föreställningen att nattvardsbegåendet på sotsängen
vore ett ofelbart medel att inkomma i himmelen) med
föreställningen om fördelen af dopets uppskjutande till dödsbädden,
då man ofta ej hade mer tankestyrka än ett spädt barn, och,
vid betraktelsen deraf, efter cirkelbevisets uppfattning, började
allt allmännare erkänna barndopet.»
HANS FORSSELL.
SKÖNLITERATUH.
En slump, komedi i tre akter, på vers, af Julius Centervall,
Upsala.
Det har formligen blifvit en jargon att förklara, det Sverige
icke eger någon dramatisk literatur, som tål vid att jemnföras
med vår lyriska och episka diktkonst. Det fosterländska
skådespelet och folkkomedien hafva ju dock lyckligen odlats på
senare tider; men det medgifves, ett saknade vi verkligen: den finare
komedien med dess fulländade, versifierade form, sådan som den
Herz i Danmark och Ibsen i Norge hafva skänkt åt dessa
länders literaturer. Dessa fint satiriska, af djup karakteristik
genomandade skådespel voro hittills främmande för oss, - tills
slutligen äfven på detta fält en ny dag synes hafva randats
med det arbete, hvars betydelsefulla namn smyckar dessa rader.
Lägre naturer, mindre fint bildade och mindre förtrogna
med den djupa betydelse, som döljer sig i vissa banala tale-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
