Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Jul. Centervall: En Slump, Komedi. Af L. D-n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Andra akten för oss till Pompejis ruiner, der hela
sällskapet sammanträffar. Gregory och Delin resa
tillsammans; grefve Stålfelt är också ute med «familj
och barn och blomma«. Hvarför hans barn ej räknas med
till familjen, och hvad hans «blomma« utom familj och
barn vill säga - derom har jag endast en ohygglig
aning, som jag ej vågar uttala;, men alla stora
skalder hafva sina dunkla ställen från Atterbom ända
till Haqvin Bä ger. - Föhr och Fru samt Fru v. Lesen
äro naturligtvis på den nämnda resan också med. Vi
hörde i första akten, att Dehn älskade Eva, häraf
följer nu konsekvent, att han i andra akten måste
älska Clara, och emedan skalden känner behofvet af
att inför en publik, som måhända ej förstår kärlekens
underbara öfvergångar, förklara detta, motiverar han
det psychologiskt djupt och sannt medelst dessa ord:
«Ty hennes (Claras) sista ord och sista blick Ur
sinnet, fast jag kämpade ej gick«.
Dessa sista ord och denna blick återfinna vi nämligen
i l:sta akten påg. 18, der hennes sista ord och
åtbörd enligt skalden sjelf äro: «Blott oridt ni
kan mig ämnaU (går häftigt); Furielik har Dehn
sjelf beskrifvit denna häftighet. Det är dristigt
men vällyckadt!
Skalden säger som den sanna skaparen «jag vill,
så sker det», och för detta högre förnuft buga vi
oss naturligtvis.
Ängsligt frågar nu publiken: «Men deji arma Eva?«
Jo, skalden vet en utväg. Gregory är ju ledig; han
älskar Eva, och han är ju en helt annan karl än Dehn,
hvars väsen skildras träffande och med en fin logik
i uttrycket af Stålfelt genom orden;
((han nöjes ej med tro, men vill blott veta (f.
Claja Föhr, som nyss hatade Dehn, är naturligtvis
nu också genast villig att med honom flykta ifrån
sin man till Spanien «i natt«; hvarpå naturligtvis
hennes man höres sjunga: ((Vårvindar friska»; hvarpå
naturligtvis Clara genast beslutar qvar-stanna hos
honom. Af gripande scenisk effekt är det, när Dehn,
just som han får höra att Föhr kommer, kastar sig
på knä, - naturligt nog, emedan han ju eljest icke
skulle hafva blifvit upptäckt. Hela sällskapet kommer
nu in o«h förstår naturligtvis genast allt hvad som
försiggått mellan Dehn och Clara; - huru de kunna
förstå det, är visserligen för oss gåtlikt, men emedan
de verkligen göra det, måste det vara möjligt, och
felet icke skaldens utan vårt. Den afsky-värde Dehn,
som dock sedermera visar sig vara en särdeles/ ädel
man, gör så detsamma som han gjorde i första aktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
