Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Jul. Centervall: En Slump, Komedi. Af L. D-n - Diverse: Berättelser och Utkast af Finn; De bildande Konsternas historia af Estlander; Det Skönas Verld af L. Dietrichsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
dock som all sann blygsamhet innebär en fullkomlig
rättvis sjelfkänsla och stolthet hos skalden.
För att angifva detta dramas plats i den moderna
dramatikens leder, kunna vi beteckna det som
en diametral motsats mot den längesedan utdömda
Schicksalstragedieri: der var allt ett verk af
en yttre nödvändighet, här är allt ett verk af en
inre slump. Vi vilja sålunda försöka- nämna det:
slumpdramat, hugskotts d rama t. Fråga vi efter
likhetspunkter inom literaturen, så gör vårt drama
rättvist anspråk på en plats för sig sjelf; ty ehuru
det med skarp ironi karrikerar »Kjfer-lighedens
Komedie» och Kierkegaards hyperideala lifsuppfattnmg,
är det dock endast ett enda, för den stora allmänheten
och troligen också för skalden sjelf obekant drama,
med hvilket det har en slående likhet. Det påminner
mig nämligen både i plananläggningens konseqvens,
i ideens klarhet och storhet, i karakterernas
fria utveckling och i situationernas naturliga
följdriktighet om ett tyvärr för verlden alldeles
förloradt skådespel som förblef obekant, emedan
författaren nådde den högre ståndpunkten af ethisk
varelse d. v. s. öfvergaf poesien när han blef
vuxen. När vi gingo i skolan, skref denne skald vid
12 års ålder en pjes af liknande djup och sanning,
men som vår lärare, en okunnig och smaklös man utan
högre lyftning, kastade på elden med de orden, att
det var »meningslöst joller», och att han »nog skulle
med lämpliga medel få de der idéerna ur pojken». Vår
skald lefver i ett tacksammare tidehvarf; men skulle
någon finna, att vi för mycket hafva framhållit
dramats förtjenster, svara vi, att vi gjort det i
full anslutning till skaldens eget yttrande, som vi
citera med uteslutande af ett enda ord,
»Jag vill rosa Den dram, som slutas af - i prosa.«
L. D-N.
DIVERSE.
Berätttelser och Utkast af Finn. Författaren till
sorgespelet "Alboin* samt till den lilla berättelsen
"En bilderstrid" i de sju Signaturernas bok har här
lemnat tvenrie nya berättelser, hvilka i allmänhet
rättfärdiga de förhoppningar, som uttalades i denna
tidskrift med afseeende på de nämnda produkterna. Väl
är förf. icke originell i ordets rätta mening, men
hans mönster är ett sådant, som hvarje älskare af
sanning i dikten måste gilla, och lånet från den
norska literaturen beträffar icke innehållet, utan
formen, hvilken förf. i den första berättelsen på ett
förtjenstfullt sätt lyckats fylla med ett egendomligt
lif af svensk hållning. Af karaktererna synes oss
hjeltinnan i stycket, den unga Anna, vara bäst tecknad
och sjelfständigast hållen, med all den friskhet och
naivitet, som tillhöra en äkta svensk bondflicka från
skogstrakten. Deremot påminner Nils, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
