Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
I alla dessa teckningar förråder sig en god blick, en
stor färdighet att träffa det karakteristiska. Folket,
som egde donna gåf/a, hade dock ännu icke lärt sig
att slipa stenredskapen. Detta är föröfrigt icke
det enda exemplet på konstfärdighet hos ett lågt
stående folk. Buskmännen i det inre af Sydafrika
utmärka sig icke genom någon synnerligen hög grad af
bildning, de stå deremot ganska lågt, men det säges,
att de hafva en stor förmåga att teckna konturerna
af växter och djur. Jag har aldrig sett några af
dessa bilder och kan således icke jemföra dem med
renåldersmenniskornas. En sådan jem-förelse vore
af stort intresse, ty under renens ålder befann sig
menniskan i ett stadigt framåtskridande. Buskmännen,
Hotteri-tottstammens afskrap, hafva liksom hela
stammen sin glanstid bakom sig och hafva stannat
efter seklers och årtusendens lif på en sorgligt låg
ståndpunkt. Månne dessa olika förhållanden skulle
kunna spåras i de båda folkens figurteckningar?
Innan jag för min läsare öfver till den
stenåldersformy som ligger oss närmast, vill jag fästa
uppmärksamheten på tvenne mellanliggande stationer,
på tveime stenåldersfolk, som lefvat tillsammans
med djur, hvilka icke äro alldeles desamma som vår
tids. Det ena folket finna vi byggande sina hem på
pålar, nedslagna i sjöarnas botten. Menniskorna äro
längesedan gångna och lemningarne af deras kroppar äro
ytterst fåtaliga, men pålarne stå qvar och mellan dem
finner man under deri yngsta bottcnbildningen rika
påminnelser om pålbyggarnas lif. Det andra folket
lefde längs Danmarks och Skånes kuster, ehuru inom
vårt land lemningarne icke äro många. Detta folk
hade året om boplatser invid kusterna, ehuru de utan
tvifvel ofta ströfvade ut för fiskets och jagtens
skuld. Liksom hål-invånarne fyllde sina boningar
med afskräden, hvilkas skadliga inverkan sannolikt i
betydlig mön minskades genom det kyliga klimatet, så
läto dessa Nordens gamle invånare lemningarmi efter
sina måltider ligga omkring härden och platsen,
der de vistades. Det är dessa afskrädeshögar, på
danska «Kjökkenmöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
