Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
på undersidan mera släta. Den norra öfverliggaren
är åtta fot lång, sju fot bred, något öfver tre fot
tjock; den andra tolf fot lång, sju fot bred, fyra fot
tjock, den tredje (den södra) åtta fot nio tum lång,
sju fot bred, fyra fot tjock. Bredd och tjocklek äro
dock mycket olika på olika ställen och i allmänhet
aftagande mot ändarna. Grafvens längd, mätt öfver
täckstenarne, är något öfver tjugoen fot. Den åt
öster, med liten dragning åt norr, utgående gången
är vid in-mynningen i grafven betäekt af en stor
sandstenshäll, uppbärande ena ändan af grafvens
mellersta öfverliggare, samt vidare af två klumpiga
gråstensblock och en flat kalkstenshäll. Utanför den
sistnämnda qvarstå ännu gångens sidohällar längre ut
ända till högens kant, men den yttersta täckhällen
saknas. Att af-lyfta grafvens väldiga öfverliggare
eller utbryta någon af sidohällarna, på hvilka dessa
hvilade, skulle icke varit möjligtutan en större
arbetsstyrka och fullkomligare mekaniska hjelpmedel än
vi egde att använda.« När det var svårt att nedbryta,
huru mycket svårare måste icke uppförandet hafva
varit för dessa i en aflägsen forntid lefvande
menniskor, som alls icke hade några metallverktyg
till underlättande af sin möda.
Detta visar icke blott, att dessa menniskor egde
en stor händighet - hvarom redan de mångfaldiga
verktygen och vapnen vittna–, utan äfven att de
vågade gripa sig an vid stora arbeten, så stora,
att icke den enskildes, ja, näppeligen familjens
krafter förslogo till deras fullbordande. Derför
äro dessa gånggrifter af stor betydelse, emedan
de visa att dessa menniskor kände till den stora
konsten att gemensamt verka för ett mål. Det är
ett icke ringa mått af samhällsanda, som förråder
sig i dessa grafvar, på hvilka många arbetat och i
hvilka många blifvit begrafna. Det är af intresse att
tänka derpå, när man besinnar hvad Nilsson påvisat,
att grönländarnes vinterboningar och äfven grafvar
äro uppförda efter samma mönster. Dock torde svenska
stenålderns folk stått något uppöfver grönländarne i
odling, tack vare det blidare luftstrecket, som gaf
rikare tillfälle till utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
