Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges Folkskola: I. Folkskoleinspektörernas Berättelser 1864-66; Eneroth: Om Folkskolan i Sverige I, II; Wallin: Iakttagelser rörande folkskolorna; Paulsson: Historik öfver Folkskoleundervisningen. Af J. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
den ädle fosterlandsvännen Grefve Torsten
Rudenschöld. Lifvad af de frommaste tänkesätt
och brinnande af kärlek till folkundervisningens
högvigtiga sak, egnade han det sista tiotalet af
sitt lif åt folkskolelärarens anspråkslösa kall,
först på egen hand uti en särskild församlings
skola, sedan med understöd af konung och folk
åt en vidsträcktare verksamhet, då han såsom en
riksinspektör drog landet omkring för att med råd
och dåd, med ord och handling gå sådana kommuner
tillhanda, hvilka kände sig manade att verka för
sina folkskolor. Under dessa resor gjorde han många
erfarenheter i afseende på folkskolornas ställning,
som för honom voro af en mycket nedslående natur, och
i sitt hjerta djupt upprörd öfver det dåliga skick,
hvaruti mängden af skolor sig befunno, återvände
han ofta från dessa resor med vemod i sinnet,
men tillika med funderingar öfver bästa sättet att
afhjelpa det bristfälliga, skefva och ofullständiga
uti de närvarande folkskolorna, deras ställning
och verksamhet. Vi må ej neka, att han i månget
fall hade rätt uti sina omdömen; men vi må å andra
sidan medgifva, att hans ogillanden någon gång voro
öfverdrifna, skärpta genom ett emot den bestående
ordningen misstämdt lynne och stark afvoghet mot
det rådande systemet, hvilket allt gjorde, att den
annars klarsynte mannen såg idel mörker, der mången
annan med lika domsrättighet som II. dock upptäckte
ljusglimtar af både värma och klarhet. Utgående
från den anspråkslösa ställningen af betraktare på
afstånd, sedermera uti en trängre krets gripande in
med sin personliga verksamhet, vidgade han slutligen
uppfattningen af sin kallelse derhän, att han omsider
framträdde såsom reformator, detta sednare dock ej med
sjelfuppkallade anspråk, utan ledd af omständigheterna
och af egna och folkskolans vänner framdragen till
denna mera bemärkta, men ock mera maktpåliggande
ställning. Likalitet som han eftersträfvade detta
sednare, likalitet tilltrodde han sig krafter och
förmåga att kunna uppbära tyngden af det ansvar,
som dermed var förenadt.
Det må tillåtas oss att med några ord redogöra för
Grefve Rudenschölds åsigter, hvilka, huru anspråkslösa
och till utseen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
