Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Minnen. I. C. G. Styffe: Skandinavien under Unionstiden; L. Rääf: Beskrifning öfver Ydre härad; A. E. Holmberg: Bohusläns Historia; C. J. Ljungström: Åhs och Wedens Härader; Redogörelser för föreningens för Nerikes Folkspråk och Fornminnen verksamhet; Dalarnes Fornminnesförenings Årsskrift; O. Eneroth: Södermanlands Herregårdar; G. W. Sylvander: Kalmar Slotts och Stads Historia. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
det intresse finnes, som drifver till åklägan,
när bonden lägger runstenarna till brotrappa
eller viigfyllnad; så länge ej ögon äro öppna och
medel finnas till hands att skydda ättehögarne, som
skottas undan för plogfåran; sålänge hos vederbörande
ej en aning finnes om värdet hos de fula gubbar,
som från altarskåpen i bästa fall kastas undan på
tornvinden. Yi hafva ock en Kunglig Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-Akademie, om hvars
vördnadsvärda verksamhet mer än hundraåriga samlingar
bära vittne, men man får ej begära underverk af en
aritiqvarie, en intendent och några amanuenser,
och en så mångfaldig verkverksamhet, som blifvit
dessa embetsmän ålagd, kan omöjligen medgifva dem
ett ingripande på alla punkter, der verksamhet för
fornminnens bevarande är af nöden. Skola derföre våra
fornsaker behållas till vittne för efterkommande om
deri kultur som varit, så måste de krafter tagas till
hjelp, som kunna verksamt öfvervaka, och dessa krafter
måste förena sig, ty den enskilde förmår i de flesta
fall foga eller intet öfver den motståndskraft som
ligger i ett folks likgiltighet.
Men högst ensidigt skulle dessa föreningar fatta
sin uppgift, om de inskränkte sig till dessa minnen,
som kungliga förordningar tagit i sitt hägn och en
kunglig akademie gjort till sin specialitet; framför
dem öppnar sig en ännu vidsträcktare utsigt öfver
kulturen, om de taga hänsyn till språkidiomerna,
sådana de i folkets mun bibehållit sig genom
sekler, till sägnerna, som vittna om folkets
egnaste uppfattning, till sederna och bruken,
vidskepelserna och folktron, som ofta gifva de
säkraste kännetecken på lynnet och karakteren; om
de dertill egna uppmärksamhet åt ortens kyrkliga,
administrativa och ekonomiska utveckling; om de
med ett ord genom sitt arbete samla och i sin mön
bearbeta det material, hvarförutan kännedomen om vår
sociala utveckling blir skäligen bristfällig. Och
sådant material ega de att hemta ej blott ur folkets
mun, utan ur kyrkornas gömmor, i städernas, länens
och häradernas arkiver, eller hos enskilde samlare,
och det skall aldrig nog kunna framhållas , hvilken
tjenst de kunna göra genom det omsorgsfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
