Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Isländska Literaturen. R. Keyser: Nordmændenes Literatur; N. M. Petersen: Bidrag till den Oldnordiske Literaturs Historie; Sv. Grundtvig: Om Nordens gamle Literatur; G. Vigfússon: Um Tímatal i Islendinga Sögum. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
andra skrifter af större eller mindre omfång utvisa,
att i våra dagar finnes ett lifligt begär att bringa
Nordens forntid närmare vårt slägte, särskildt att
utbilda bekantskapen med den gamla literaturens
alster.
Det är skada, när en författare icke hinner lägga
sista handen vid sitt arbete, i synnerhet sedan
detta fått ligga några år afsides. I de flesta fall
bringas hvart år riva upptäckter eller undersökningar,
sorn kunna fullständiggöra eller kanske förändra
den tidigare uppfattningen, och äfven om sådant icke
skett, torde det hända de fleste, att de vilja efter
några års mellanrum sjelfmant, d. v. s. utan yttre
anledning, ändra något, ty med tiden har förmågan
vuxit att mera objektivt bedöma det som är själ af
ens egen själ. Keyser lemnade visserligen efter sig
sina föreläsningar örn Norrmännens medeltids-literatur
genomsedda för utgifvande, men några ändringar vidtog
han ej i sjelfva hufvudsaken^; Petersens bidrag ega
deremot på de flesta ställena den skelettlika formen
af ett utkast, som det muntliga ordet skulle fylla och
göra lefvande. Hans arbete blir derigenom inskränkt
till forskarnes krets. Keysers framställning, rik
och omsorgsfullt vårdad, kan deremot med nöje läsas
af enhvar, som har lust att blifva bekant med denna
gamla, förunderligt herrliga literatur.
Väl må denna i rikt mått ådraga sig vår uppmärksamhet
och väl är han värd att så utförligt behandlas som
af Keyser och Petersen och - till en del - af den
ännu tidigare P. E. Muller, hvars Sagobibliotheks
tredje del trycktes år 1820. Till dessa trenne
hufvudarbeten kunna läggas en mängd andra skrifter af
olika omfång och värde, men ingen kan dock påstå, att
det derföre icke återstår för vårt slägte och för våra
efterkommande några troféer att vinna på detta fält;
att så icke är, synes bäst deraf, att Miillers lärda,
för hans tid utmärkta och i vår tid ännu oumbärliga
skildring af den Isländska sagolite-raturen, ännu icke
blifvit ersatt af ett arbete, som bättre motsvarar
nutidens stegrade anspråk. Dessa tillfredsställas
ingalunda, hvad de Isländska sagorna beträffar, af
hvarken Petersens eller Keysers arbeten. Det är icke
nog att betrakta denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
