Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af uttrycken idealism och realism inom poesi och konst. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
dikt? Känslornas sammangjutning i välklingande
ackord. Men härmed hafva vi redan kommit öfver
från det enkla begreppet form till skön form, då
förhållandet mellan lemmarne i den organiska helhet,
som vi kalla ett konstverk, är harmoniskt. Den
Plerbartska esthetikens nya bestämning af det
esthetiska formbegreppet leder sålunda helt otvunget
till åtminstone ett svar på esthetikens svåraste
fråga: hvad är skönhet? Enligt denna kan den intet
annat vara än det harmoniska förhållandet mellan
delar af ett och samma hela, hvilka, för att kunna
vara detta, måste vara likartade eller kunna sättas i
förhållande till hvarandra. Skönheten ligger sålunda
för oss i den sinliga gestalten sjelf, i dess form, i
harmonien mellan dess för ögat eller Örat framträdande
lemmar.
JemfÖr man denna bestämning af skönheten (sådan hon
för oss framträder), vunnen genom en undersökning af
formens begrepp, med den Hegelska skolans åsigt om det
sköna, så blir motsatsen mellan uppfattningssätten
ännu mera i ögonen fallande, och denna jemförelse
skall hjelpa oss ännu närmare vårt mål. Den
Hegelska åsigten sätter nemligen det skönas väsen i
öf-verensstämmelsen eller harmonien mellan det inre
och det yttre i konstverket, mellan dess innehåll
och dess af skolan s. k. form. Men då dessa båda
faktorer i all tillvaro enligt skolnns sätt att se
äro hvarandra motsatta, skulle således skönhetens
innersta väsen bero på harmoni mellan motsatta
elementer, enhet mellan sådana, som ej hafva något
med hvarandra gemensamt och likartadt. Detta har nu
den andra skolan förklarat orimligt på goda grunder:
skönhetens väsen kan ej bestå i öfverensstämmelse
mellan andligt och sinligt, utan det måste utgöra
en harmoni mellan likartade elementer, som kunna
med hvarandra sammanföras och sättas med hvarandra
i sådan rapport, att genom deras förening en högre
enhet uppkommer, en ny yttring af lif och själ visar
sig, en förut osedd blixt af den inre, den andliga
verlden vid de likartade, men dock indivi-duelt skilda
krafternas sammanträff ovilkorligt framljungar. Ty
skönheten ligger visserligen för oss och våra sinnen
i den yttre, sinliga sidan af konstverket, men lika
litet som intrycket stan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
