Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af uttrycken idealism och realism inom poesi och konst. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
vändighet för poesi och konst emot den krassa
naturalismens försök att neddraga dem båda till
slafvisk naturhärmning. Ty idealiseringen innebär,
att hvarje konstverk i botten är eller skall
vara idealiskt, att all konst söker ett ideal,
som hon mer eller mindre lyckas att nå, allt efter
det sätt, hvarpå hon söker att klargöra det band,
sorn inom verklighetens verld förenar väsendet och
fenomenet. Vi få härvid tänka oss hennes verksamhet
på följande sätt.
Betrakta vi nemligen den oss omgifvande
verkligheten, så finna vi henne mer eller mindre
otillfredsställande, mer eller mindre omotsvarig mot
deri försetällning om dess rätta och ursprungliga
väsen och gestalt, som ovilkorligen lefver inom hvarje
tänkande varelses bröst. Vi ega oss då anvisade
tvenne utvägar att för vårt medvetande söka hafva
denna brist och vinna större klarhet i förhållandet
samt försoning mellan de båda faktorer, hvilka
konstituera verklighetens verld, utan att motsvara
hvarandra så, som de borde eller möjligen kunde. Den
ena är vetenskapens - och närmast filosofiens - väg,
på hvilken vi söka en giltig förklaring till denna
brist genom uppvisande af dess grund och orsak,
samt finna en tröst mot det nedtyngande deri genom
hänvisning på det eviga och bestående i vexlingeri
och ofullkomligheten; den andra är konstens väg,
den esthetiska produktionens, som söker ersätta
oss bristen genom framställning af en förklarad,
en idealisk verld, och som med filosofien och
vetenskapen i allmänhet eller det theoretiska
intresset har gemensam sträfvar! efter klarhet, med
det praktiska intresset åter delar dess verksamhets-
och omgestaltningsdrift. Dess mål är att efter den
inom oss lefvande förebild, som vi kalla idealet,
söka omskapa verkligheten till formen, så att
i och genom denna lifvet får framträda sådant,
som det harmoniskt borde utveckla sig. Och fråga
vi, huru borde förhållandet vara mellan lifvet och
dess gestalt, mellan väsende och företeelse, så blir
svaret: naturligtvis sådant, att den sinliga gestalten
så klart och rent återgåfve väsendet eller lifvet
i dess konkreta fullhet och sanning, som möjligt
är. Men erfarenheten lär oss, att de båda faktorerna,
ande och sinlighet, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
