Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af uttrycken idealism och realism inom poesi och konst. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
terföljare, realism hos de äldre florentinska
samt de venetianska målarne, idealism hos llafacl,
formalism hos hans samt Michel -Angelos och Corrcggios
efterföljare samt naturalistisk reaktion hos sådana
konstnärer som Caravaggio, Spognoletto ocli Salvator
Bosa. Dessa exempel skulle lätteligen kunna ökas
med mångfaldiga andra ur hvilken konsts och hvilket
lands historia som helst; äfven poesiens historia
erbjuda många bilder af enahanda utveckling,
ehuru den der icke är så i ögonen fallande som
inom de bildande konsternas? Och hvarför? Emedan
poesien genom sitt material, språket, hvilket hon
såsom uttryck för menskliga tankar och känslor har
gemensamt med vetenskapen, lättare än någon af de
öfriga konsterna är utsatt för vådan att råka in på
abstraktionens område, att förirra sig i en ideell
verld, som ej är ideal, att röra sig med abstrakta
tankar i stället för lefvande gestalter, att i
allmänhet skilja innehåll och form från hvarandra
och clerför lätteligen genom misstag i stället för
den senare sätta häfdvunna fraser och floskler,
hvilka vid literatureris utveckling ligga färdiga
till hands för den förstkommande. För en sådan
fara är ej den bildande konsten i lika grad utsatt,
emedan äfven under det djupaste förfall verkligheten
dock alltid är ett korrektiv på dess verksamhet. Det
bästa korrektivet för poesien är deremot en kraftigt
utvecklad bildande konst, och en sådan ega vi ännu
icke. Men att vi behöfde den mera än någonsin, att
vi efter det förflutna halfseklets ideella lyftning
och poetiska blomstring befinna oss i afmatt-ningens
tillstånd, att vår literatur lidit af frasens och
floskelns herravälde, att vi befinna oss inom den
tomma formalismens, den falska idealismens ledsamma
skede, och att vi behöfva nytt lif med nya former,
torde af ingen fördomsfri och uppriktig vän af
den svenska sångens framtid kunna jäfvas. Och
hvar finna botemedlet? Nu som alltid genom att
återvända till natur och verklighet, för att med
och genom dem arbeta oss fram till vår tids ideal,
hvilket är och måste vara ett annat än den flydda
tidens. Derför har författaren till dessa rader
ifrat emot floskelpoesiens och frasmakeriets välde,
der-för har han med kärlek omfattat hvarje spår af
en poetisk verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
