Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen. (Efter "Dansk Maanedsskrift". Af Cand. Mag. G. Brandes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
är: hvar är hans upptäckt, hvad är hans Amerika? För
ett enda stort och nytt poetiskt fynd kanna vi ursäkta
honom mycket; men vill han eröfra vårt deltagande
och vår beundran, så må han allra först kunna peka
på ett sådant. Hela vårt intresse för den nyare
norska Iiteraturen beror på detta lättförklarliga
förhållande, och det, som vi isynnerhet sätta värde på
och hafva glädje af i den norska literaturen, är just
det deri, som visar sig såsom början till ett nytt
och sjelfständigt lif. Det första vilkoret för att
broderlandets krafter efter skilsmessari från Danmark
skulle bryta sig väg fram var deri, att först den
danska kulturströmmen skulle tränga upp mot nord och
utbreda sig befruktande öfver Norge, och dernäst att
samma ström vid lÖsslitningen från Danmark, hvilken
medförde politisk frihet, åter drog sig tillbaka,
efterlemnande sin fruktbringande fällning. Den
poetiska växt, som då sköt fram, har nått sin finaste
och vackraste utveckling i berättelsen, i Björnsons
».Bondenovelle», men har fått sin högsta betydelse
i det allvarliga historiska skådespelet.
Hvar skola vi nu hos Ibseri söka det nya? Vi hafva,
som nämndt, lärt känna honom såsom polemiker. Ifall
han icke vore annat och mera, var det ej stort hopp
att fästa vid honom såsom skald; en blott nedbrytande
ande är icke någon poetisk ande. Vända vi oss nu till
Ibsens positiva produkter, främst hans dramer, och
läser man dessa efter tidsföljden, samt medför inan
ej alltför små förväntningar, så skall man ganska
säkert känna sig Öfverraskad och bedragen; man kan
läsa och läsa länge, man känner sig icke slagen af
någon ny idé, icke gripen af någon ny poetisk syn, ty,
för att säga sanningen rent ut, Henrik Ibsen har blott
frambragt ett enda, på en gång originellt och (trots
fel i enskildheterna) lyckadt drama, »Kongs-Emrierne»,
men det är också af den betydelse, att det försäkrar
honom en hög rang bland nordens skalder.
Henrik Ibsen hör ej till de lyckliga skalderna. En
lycklig skald är nemligen en sådan, som tidigt,
om icke straxt, finner i sig sjelf ett egendomligt
innehåll, finner i detta innehåll nya ämnen och med
ämnet det klara och sköna uttrycket för allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
