Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mattis: Dagsländor; Sylvia: Taflor ur Göteborgslifvet; Götha: Landtsoldaten; A. Krook: Taflor ur arbetarens lif; Sverre: En theoreticus i en praktisk tid. Af P. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Vi påstå hvarken, att hennes ingifvelser ännu i denna
prosa äro fullvuxna, ej heller att hennes stil ännu
sofrats nog eller rätt kunnat ödmjuka sig att vara,
och blott vara, det plastiska omhöljet kring diktens
kärnbild. Hennes stil har ibland rent af misslyckade
partier, bestående uti qvasi-filosoiiska, lyriska
ut-gjutelser, som skulle vara bottenlöst djupa,
men oftast råkat blifva försåtligt långgrunda. Vi
mena prosaställena i poemet »De fyra Årstiderna»
och dermed fullkomligt likartade episoder öfverallt
i prosan, såsom början af andra kapitlet i »Hjalmar
Everling», slutet af elfte kapitlet m. fl. st. Men
de stridaste strömmar hafva också sitt bakvatten och
gå ändock oförvilladt framåt. Vi äro öfvertygade om,
att Mattis skall göra sammalunda; ty sällan torde
man, äfven med erkännande af dessa fel, finna ett mer
spirande lif och en mera djerf ansats hos en qvinna,
som fattat pennan. Hennes styrka ligger ännu kanske
mindre i det hela af kompositionen än i dataljen,
i den fransyska lätthet, genom hvilken hon blott
med ett par drag på det mest träffande sätt kan
teckna en bild eller situation för fantasien. Hennes
iakttagelser af lifvet äro ofta öfverraskande, hon
är fullkomligt fri från pruderi, då det gäller att
välja de medel, som kunna göra den högsta verkan,
ja, hon skulle stundom nästan kunna kallas påflugen,
såsom då hon berättar, »att mamsell Paulina H., ett
fruntimmer i Filipstad, älskade professor Bottiger
i 30 år, utan att under denna tid få se honom mera
än en enda gång». Uti att anlägga »intrigen» är hon
föga bevandrad; men äro berättelserna skrifna i samma
ordning de äro tryckta, märker man en gradvis gående
utveckling. Karaktererna äro deremot konseqvent
hållna alltifrån kam-marherrinnan Rehnsköld, »som
så länge hon haft eget hushåll, alltid hade spisat
middag på samma tid, som det spisades på slottet»,
och ända ned till den olycklige torparen Brenne. Af
de tre berättelserna är »Hjalmar Everling» mest full
af omogna öfverdrifter, »Minnen från min hembygd»
med sin triviala hjel-tinna, Gulli B., mest sann,
men sann såsom fotografibilden är det. »Hos familjen
von Salzenström» åter möter oss med det slags
sanning, som man finner i en god målares tafla
af verk-Svensk Liter.-Tidskrift. H. VIII. 1867.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
