Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - XVIII - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 —
förråd kvar, och finns det någon förnimmelse i de dödas
rike, så måste väl denne kejsare ha varit ytterst förbittrad,
att han måste dö, medan romerska folket överlevde honom.
Under det han slog broar över skepp och använde rikets
resurser på sina galna upptåg, så hotades hans folk av en olycka,
som även för belägrade fiender är den yttersta och
kvalfullaste, nämligen bristen på livsmedel. Det infall han fått
att efterhärma en galen utländsk och till sin egen olycka,
högfärdig monark, kostade nära nog hungersdöden och den
allmänna förödelse, som plägar följa med ett folks hunger.
Huru måste då de hava varit till sinnes, som voro satta
att ombesörja den allmänna livsmedelstillförseln ? Eld och
svärd och gatstenar och, vad ännu värre var, Caligulas vrede,
hade de att vänta, och de dolde därför på goda grunder
den hotande olyckan, vartill erfordrades den största
för-ställningskonst. Vissa sjukdomar måste man nämligen bota
utan att patienten vet av det; för många har vetskapen om
deras sjukdom blivit orsaken till deras död.
XIX.
Drag dig tillbaka till dessa lugnare, tryggare och ädlare
sysselsättningar! Anser du det vara lika gott, om du har
dina tankar upptagna av omsorgen, att spannmålsfororna utan
svek eller vårdslöshet komma in i sina magasiner, att de
icke skadas av fukt och hetta, att de stämma i vikt och
mått, eller om du med din eftertanke nalkas dessa heliga
och höga ting: att efterforska gudarnas väsen, deras
högsta goda, deras livsvillkor och gestalt, vilket öde som
väntar din egen ande, var naturen bereder oss ett rum, när
vi fått lämna kroppshyddan, vad det är för en kraft, som
håller världsbyggnadens tunga kroppar svävande i rymden,
och lyfter dem över den lätta materien, sänder eldens
element mot den högsta höjden och sätter stjärnorna i
4. — Seneca.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
