Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 51 —
XX.
Föraktlig är den, som vid hög ålder står vid
domare-skranket och med andan i halsen jagar efter en obildad
folkhops bifallsrop under sitt försvar för vilt främmande
huvudmän. Skam över den, som levat ut förrän han
arbetat sig trött, och som mitt under sitt jäkt sjunker ned och
dör! Skam över den gamle girigbuk, som dör mitt i sina
penningeberäkningar under den länge bedragne arvingens
hånleende! Jag kommer ihåg ett exempel, som jag måste
inflicka. Det gäller Turannius, en gubbe, som utmärkt sig
för den mest pedantiska arbetsflit. Då han överskridit sitt
nittionde år och av kejsar Gaius utan sin begäran erhållit
tjänstledighet från ett ämbete i riksförvaltningen, lät han lägga
sig liksom på bår och begråtas, som vore han död, av sitt
kringstående husfolk. Hela huset sörjde den arbetsro, som
förunnats dess åldrige herre och upphörde icke med sin
klagolåt, förrän han återfått sitt arbete. Är det då ett så stort
nöje att få dö mitt i en mängd omsorger och bestyr? Men
sådan är de flestes håg. Begäret att hålla ut med
verksamheten varar längre än förmågan därtill. De kämpa mot
ålderdomssvagheten, och de finna själva ålderdomens börda
tung endast ur den synpunkten, att den avlägsnar dem från
deras bestyr. Lagen ålägger ingen någon militärtjänst efter
det femtionde året, efter det sextionde kallar den ingen till
senator. Människorna ha svårare att utverka sig vila av
sig själva än av lagen. Men under tiden, medan de ryckas
hit och dit av andra, medan de själva störa sina
medmänniskor och ej giva varandra någon ro, medan de alltså äro
ömsesidigt olyckliga, blir ju livet utan någon behållning,
utan någon glädje, utan någon utveckling av själen. Ingen
har döden för ögonen, var och en sträcker sina planer och
förhoppningar i fjärran. Några planlägga till och med sådant,
som tillhör tiden efter deras bortgång, kolossala
gravmonument, offentliga byggnadsverk skänkta i deras namn,
gladia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
