Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 59 —
små skiftande och ovaraktiga retelser? Den dag, man dukar
under för sinnlig njutningsdrift, den dagen öppnas också
lidandets portar.
Och du inser ju lätt, i vilken olycklig och skadlig
träldom den människa giver sig in, som låter
sinnesnjut-ningen och smärtan, de oberäkneligaste och grymmaste
tyranner, ömsevis behärska sig. Därför måste man kämpa sig
fram till frihet, vilken icke uppnås annorledes än genom
ringaktning av tillfälligheternas spel i denna värld. Men har
du kommit därhän, då uppstår den ovärderliga förmån, som
heter själens trygga ro och upphöjdhet, samt denna stora
och oföränderliga livsglädje, som följer av all fruktans
frånvaro och sanningens kännedom; därmed följer också ett gott
lynne och starka andliga intressen, vilket allt bereder den
vise tillfredsställelse icke såsom några utifrån kommande
förmåner, utan såsom naturliga följder av det inneboende goda.
V.
Alldenstund jag har börjat att frikostigt slösa med
definitioner, så kan jag ju tillägga ännu en: den kan sägas vara
lycklig, som varken hyser några begär eller någon fruktan —
och det tack vare förnuftet. Ty man kan ju säga, att även
stenen, den döda naturen, är utan fruktan och sorg, och
likaledes djuren. Dock, ingen lär likväl för den orsakens
skull kalla dem lyckliga: de hava nämligen ingen
förnimmelse av lycka. I samma kategori bör man sätta sådana
människor, vilka slöheten och okunnigheten om deras eget
väsen ha nedsatt till fänadens likar. Det är ingen skillnad
mellan de ena och de andra; de ena ha intet förnuft, de andra
ha ett förvänt sådant, som till deras egen skada kan vara
fyndigt nog.
Ingen kan kallas lycklig, som irrar utom sanningens rike.
Det lyckliga livet vilar alltså på den fasta grunden av ett
riktigt och säkert omdöme och är oföränderligt. Ty då är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
