- Project Runeberg -  Om livets korthet /
69

(1918) [MARC] Author: Seneca Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - XII - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 69 —

För den skull förlora de det enda goda, de i all sin
synd hade kvar, nämligen skamkänslan. Ty de prisa det,
som de förr rodnade över, och de skryta med sin
lastbarhet, och därför kan ungdomen icke ens resa sig efter sitt
fall, då det skamliga dagdriveriet har fått en hederlig
benämning. Det är därför, som detta lovprisande av njutningen
är så fördärvligt: den ädla moralen upptäckes icke alltid,
gömd som den är bakom orden, men till det förföriska talet
lyssnar en var.

XIII.

Jag är verkligen för min del av den meningen — jag
säger det, ehuru jag vet, att mina medbröder av den stoiska
skolan icke gärna höra det •— att Epikuros’ moral är ren
och oklanderlig, ja, om man tränger djupare in i den, till
och med sträng. Ty vad han kallar njutning reducerar han
till något så litet och utmagrat, och den lag, som vi
föreskriva för dygden, den föreskriver han för njutningen: han
bjuder den nämligen att lyda naturen. Men vad som är
nog för naturen, det räcker ingalunda till vällevnaden. Vad
menar jag då?

Var och en, som kallar en lättjefull overksamhet och
de äventyr, som ett liv i svalg och liderlighet kan bereda,
för lycka, söker en god auktoritet för en dålig sak, och
lockad av det förföriska namnet njutning följer han icke det
slags njutning, som den goda auktoriteten menar, utan det
slags, som han själv förut var förtrogen med, och när han
börjat anse sina laster stå i harmoni med den moral, han
inhämtar, ger han dem fritt lopp, icke med bävan och i
hemlighet, som förut, utan numera med öppen panna.
Därför vill jag icke påstå, såsom de flesta av vår skola dock
göra, att Epikuros’ filosofi är en läromästarinna i
sedeslöshet, utan jag vill säga: den har ett dåligt rykte; man
talar illa om den, och det oförtjänt. Men vem kan veta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livkort/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free