Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 —
tillstädjer eder allt. 1 vänjen eder och fästen eder vid den
så hårt, som om någon skulle lovat eder en evig
besittning av edra skatter, men den vise tänker sig just då som
mest in i fattigdomens lott, när han står omgiven av
rikedomen. Aldrig litar en fältherre till den grad på freden,
att han icke bereder sig på det krig, vilket, även om det
icke blir utfört, dock är förklarat. 1 förälsken eder i ett
konstrikt byggt hus, liksom om det varken kunde brinna
eller instörta, I fästen eder vid jordiska skatter liksom om
de vore höjda över all fara och större än att ödet skulle
äga krafter nog att förtära dem. Bekymmerslöst leken I
med edra rikedomar och tänken icke på den fara, varmed
de äro förenade, såsom barbarer, när de äro belägrade,
vanligen, okunniga som de äro om krigsmaskiner, overksamt
betrakta de belägrandes arbete utan att förstå vad dessa
på långt avstånd uppbyggda ställningar skola tjäna till. Sak
samma med eder: i slö dåsighet njuten I av edra ägodelar
och tänken icke på, huru många olycksfall som hota från
alla håll och som snart skola anställa förödelser i edra
dyrbara skatter. Om någon däremot tager från den vise hans
rikedom, måste han lämna kvar åt honom allt som för
honom har något värde, ty han lever nöjd med vad
ögonblicket ger och utan bekymmer för framtiden. “Ingenting",
säger den store Sokrates eller någon annan, som lika mycket
som han var upphöjd över det mänskliga livets
omskiftel-ser, “är jag mer övertygad om, än att jag icke bör
bestämma mitt livs riktning efter edra meningar. I kunnen
gärna utösa edra tillmålen från alla håll: jag skall icke kalla
det smädelser utan några stackars enfaldiga barns grin." Så
skall den man säga, som fått vishetens lott, han som av sin
ofördärvade ande manas att göra sina medmänniskor
förebråelser, icke därför att han hatar dem, utan därför att han
vill hjälpa dem ur deras onda. Därför skall han lägga
följande: “Edert omdöme fäster jag mig icke vid för min egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
