Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valda stycken ur Senecas brev till Lucilius - Ensamhetens förmån, umgängets faror - Aufidius Bassus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 103 —
barmhärtigheten mot vad jag där såg. Det är allt annat
än muntert. Det är det rena slaktandet. Människorna ha
ingenting att skydda sig med, hela kroppen är blottställd
för huggen, vilka aldrig falla förgäves. Och detta bereder
den stora massan större förtjusning än de regelrätta
fäktar-spelen, som försiggå efter alla konstens regler.
Aufidius Bassus.1
Den ädle Aufidius Bassus fann jag mycket skröplig
och kämpande med ålderdomssvagheten. Denna trycker
honom så, att han icke mer kan rycka upp sig. Med hela
sin tyngd vilar ålderns börda på honom. Du vet, att han
alltid haft en svag konstitution. Han har dock alltid hållit
sig uppe, eller riktigare: han har oavbrutet reparerat sig,
men nu har han plötsligt fallit i ruiner.
På ett fartyg, som tager in vatten, kan man väl tillstoppa
den ena eller andra rämnan, men när det börjar gistna
överallt och falla i sär, då återstår intet mer att göra. Så är det
också med vår stofthydda. Bräckligheten kan till en tid
motverkas, så att byggnaden kan hållas samman, men när redan
fogarna lossnat, och när ett nytt hål går upp, så snart ett annat
tillstoppas, då är det ovisst, om det över huvud finns någon
räddning. Emellertid är Bassus ännu vid andlig vigör. Det är
filosofiens förtjänst: den håller människoanden upprätt även
vid stor kroppslig bräcklighet, den gör människan lugn och
glad till sinnes inför själva dödens anblick och räddar henne
från att gå under, även om krafterna gå nedåt. En duktig
styrman färdas vidare, även om hans segel äro sönderrivna
och tacklingen ruinerad, han håller sin kurs ändå med själva
1 En romersk hävdatecknare på Senecas tid, även omtalad av
Quin-tilianus och Plinius den yngre. Hans historiska verk äro samtliga
förlorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
