Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men hur?” utbrast Leoncia.
”Det är just det jag nu ämnar säga. Ni, senor
Solano, har ju gott om ridhästar? Bravo. Och ni,
Alessandro, skulle ni kunna skaffa mig ett par
dynamitrör från plantaget? Bra... mer än bra. Och ni,
Leoncia, som haciendans värdinna, vet nog om ni har
ett större förråd av den där whiskyn med tre
stjärnor i er källare?”
”Seså, nu knyter intrigen sig”, skrattade han, då
han fått hennes jakande svar. ”Nu ha vi alla
ingredienserna i en roman av Rider Haggarcl eller Rex
Beach. Hör nu på. Men vänta. Jag vill tala med
er, Leoncia, om några hemliga teatertricks.. .”
FEMTE KAPITLET
Det var mitt på eftermiddagen, och Henry stod
vid sitt förgallrade cellfönster och tittade ut på gatan
och undrade om någon sorts bris skulle börja blåsa
från Chiriquilagunen och svalka den stillastående
luften. Gatan var dammig och smutsig — smutsig
emedan de enda renhållningshjon den någonsin känt till
sedan staden grundlädes för flera århundraden sedan
voro hundarna och de asbaggar som ännu grävde och
rotade i spidningen. Låga, vitrappade hus av sten och
soltorkat tegel gjorde gatan till en bakugn.
Allt detta vita och dammet var nästan värkande
outhärdligt för ögonen, och Henry skulle ha tagit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
