Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av sin yxa mot stenen där han suttit, lade sedan sitt
öra till stenen och lyssnade. Stenen var i själva
verket endast ett utsprång av en malmåder som gick
tvärsigenom berget. Och där borta på den motsatta
sluttningen, i ett örnrede som hade en storartad utsikt
över Cordillierernas branter, satt en annan peon, som
först lyssnade med örat tryckt mot samma slags
metallförande kvarts och sedan knackade svar med sin
yxa. Sedan gick han några steg till ett högt,
halv-dödt träd, sträckte in handen i dess ihåliga inre och
drog i ett rep, som om han ringt i en kyrkklocka.
Men intet ljud framkallades. I stället började en
från stammen utskjutande gren femtio fot över hans
huvud röra sig upp och ned som en semaforarm. På
två miles’ avstånd, på en bergås, svarade ett likadant
semaforträd. Ännu längre bort, nedåt sluttningen,
heliograferade en i solen blixtrande handspegel den
blinde mannens budskap från grottan. Och hela denna
trakt av Cordilliererna började tissla och tassla med
tillhjälp av vibrerande malmådror, solblixtar och
viftande trädgrenar.
Medan Enrico Solano, kapprak på sin häst som en
indianyngling och ledsagad å ömse sidor av sina
söner Alessandro och Ricardo, vilka hakade sig fast
vid sadeltäcket, på bästa sätt använde det försprång
han fått genom Francis’ batalj med gendarmerna,
följde Leoncia efter på sin häst, åtföljd av Henry.
De sågo sig ofta om för att se efter om Francis hann
upp dem. Henry passade på ett tillfälle att vända om.
Fem minuter därefter försökte Leoncia, som var lika
orolig för Francis, att låta sin häst göra helt om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
