- Project Runeberg -  John Finkelman /
12

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och naturligt, raglar eller faller aldrig omkull och
vet alltid var han befinner sig och vad han gör. Det
är inte hans kropp, utan hans hjärna som är drucken.
Han kan sprudla av kvickhet eller öppna famnen för
hela världen. Eller han kan se osinnliga syner och
drömbilder som äro harmoniska och logiska och ta
form av syllogismer. Det är just i detta tillstånd han
river bort skalet från de starkaste livsillusionerna och
allvarsamt grubblar över det ödets järnhalsband som
svetsats kring hans själs nacke. Detta är rätta
stunden för John Finkelman att utöva sin illfundigaste
makt. Det är lätt för vem som helst att falla omkull
i rännstenen. Men det är ett förfärligt eldprov för
en man att stå rak på benen och medvetet känna, att
i hela universum finns för honom endast en frihet,
nämligen att gå döden i förväg. Hos en sådan man är
detta den rena logikens timme (varom mera längre
fram), då han inser, att han kan lära känna tingens
lagar, men aldrig deras mening. Detta är hans
farligaste stund. Hans fötter hålla då på att beträda
den väg som leder ner i graven.

Allting står klart för honom. Alla dessa bedrägliga
förhoppningar om odödlighet äro endast skräcken hos
själar, förskrämda av fruktan för döden och
förbannade genom fantasiens trefaldt förbannade gåva. De
äga icke instinkten att dö; de sakna viljan att dö,
när dödsstunden är inne. De narra sig själva till
att tro att de ändå kunna trumfa över i spelet och vinna
en framtid, medan de lämna alla övriga varelser åt
gravens mörker eller krematoriets förintande hetta.
Men han, denne man, vet i den rena logikens stund,
att de bedra sig själva. Ett och detsamma väntar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free