- Project Runeberg -  John Finkelman /
22

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slags svag aning om gästvänskapens helighet. Här
satt nu en lömsk mordisk italienare, som bjöd mig
ett bevis på gästvänskap. Man hade lärt mig att
om jag förolämpade honom, skulle han sticka mig
med en kniv alldeles som en häst slår bakut, när man
går för nära och gör den illa. Och så hade Peter de
där svarta ögonen jag hört min mor tala om. De
voro alldeles olika de ögon jag kände till, de blå, grå
eller ljusbruna. Kanhända Peter fått sig några glas.
I alla fall voro hans ögon kolsvarta och gnistrade av
elakhet. De voro det hemlighetsfulla, det okända,
och hur skulle jag, en sju års pojke, kunnat läsa i dem
och förstå att det låg endast skämt och gyckel i dem?
Jag såg i stället en plötslig död, och jag sade nej med
ängsligt klappande hjärta. Uttrycket i hans ögon
skiftade. De blevo allvarliga och befallande, när han
sköt glaset ända till mig.

Vad kunde jag göra? Jag har många gånger sedan
i mitt liv stått ansikte mot ansikte med döden, men
aldrig har jag känt en sådan dödsångest som jag kände
då. Jag satte glaset till mina läppar och Peters ögon
föreföllo mig genast mildare. Jag förstod att han
inte skulle döda mig just då, och det var en lisa. Men
det var inte vinet. Det var billigt, ungt vin, strävt
och surt, gjort av de sämsta druvorna, och det smakade
värre än ölet. Det finns bara ett sätt att ta medicin
på, och det är att ta den. Just på det sättet tog jag
vinet. Jag böjde huvudet bakåt och stjälpte det i
mig. Så måste jag svälja ett par gånger för att få
behålla giftet. Ty det var gift för barnets slemhinnor.

När jag tänker på detta nu efteråt, kan jag förstå
att Peter blev förvånad. Han fyllde ännu ett glas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free