- Project Runeberg -  John Finkelman /
26

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot återföll jag gång på gång i yrsel. Allt hemskt
och rysligt, som barnasinnet burit på, flödade ut.
De hemskaste syner voro verkligheter för mig. Jag
såg hur man begick mord och jag förföljdes av
mördare. Jag skrek, rasade och slog omkring mig. Mina
lidanden voro oerhörda. När jag ett ögonblick hade
ett slags medvetande, hörde jag min mor säga: »Men

tänk på barnets hjärna! Gossen kommer att mista
förståndet.» Och i det jag sjönk tillbaka i
delirant-tillståndet, tog jag med mig den tanken och tyckte
att jag var inspärrad på dårhus, blev slagen av
vak-tare och var omgiven av skrikande galningar.

Någonting som gjort ett mycket starkt intryck på
mitt barnsliga sinne hade varit de äldres tal om alla
lastens nästen i San Franciscos kinesstad. I min
yrsel vandrade jag djupt under marken genom
tusentals aV dessa hålor, och bakom stängda järndörrar
plågades jag och led tusen dödar. Och när jag
träffade min far i en av dessa underjordiska kryptor,
sittande vid ett bord och spelande med fula kineser
om högar av guld, då gav mitt ursinne sig luft i de
vildaste svordomar. Jag satte mig upp i sängen,
kämpade mot händer som ville dra mig bort och
förbannade min far ända till nedersta helvetet. All
den smuts ett barn, som får springa fritt omkring,
hör män yttra, var min, och fast jag aldrig vågat
uttala en stavelse av alla sådana eder, flödade de nu
från min tunga, då jag förbannade min far, där han
satt under jorden och spelade med långhåriga,
lång-naglade kineser. Det är ett under att jag inte sprängde
både hjärta och hjärna den natten. Pulsådror och
nervcentra hos ett sju års barn äro knappt ägnade att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free