- Project Runeberg -  John Finkelman /
30

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tuggade varje bit så länge som möjligt, höll den
kvar i munnen tills den så småningom försvann i
svalget som små klibbiga droppar.

Jag tyckte om krogar. Särskilt tyckte jag om
kro-garna i San Francisco. Där fanns en hel mängd
läckerheter, som man kunde ta utan att det kostade
något, underliga bröd och kex, ost, korv, sardiner —
sådant som jag aldrig såg på vårt. tar vliga bord hemma.
Och jag minns att en gång blandade mannen bakom
disken till åt mig en söt dryck av saft och sodavatten.
Min far betalade inte för den. Mannen bjöd på den,
och han blev för mig idealet av en snäll och vänlig
människa. Jag drömde vaken om honom i flera år.
Fast jag då var bara sju år, kan jag ännu i dag se
honom alldeles tydligt, ehuru jag aldrig såg honom mer
än den enda gången. Krogen låg i södra ändan, på
västra sidan av Market Street i San Francisco. När
man kom in, var disken till vänster. Till höger mot
väggén var en annan disk med frilunchen. Det var
ett långt, smalt rum, och i andra ändan bakom
ölkaggar, färdiga att tappas, stodo små runda bord
och stolar. Värden var blåögd och hade vackert mjukt
hår som stack fram under en svart sidenkalott. Han
hade en brun jacka, och jag kommer precis ihåg stället
midt i buteljraden, varifrån han tog flaskan med den
röda saften. Han och min far språkade länge, och jag
smuttade på mitt glas och avgudade honom. I många
år fortfor jag att dyrka hans minne.

Trots mina ödesdigra erfarenheter befann jag mig
åter i sällskap med John Finkelman, som här regerade
överallt och försökte att locka och tubba mig. Här
var krogen som med allt vad däri fanns gjorde ett djupt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free