Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minstone inte visa mig mindre karlaktig än hon. Där
fanns ju också hennes syster, mrs Hadley, den unge
tjuvfiskaren och sjåaren med mustascherna, och alla
hade de sina glas i handen. Var jag kanske någon
tévattensmamsell? Nej, och tusen gånger nej, tusen
glas nej. Jag sväljde glaset som en karl.
Franske Frank kände sig tydligen glad över affären,
som jag bekräftat med att ge tjugu dollars på hand.
Han slog i mera vin. Jag visste att jag hade både
godt huvud och god mage, och jag skulle dricka
måttligt, så att jag inte behövde få ondt av det för flera
dagar. Jag kunde tåla lika mycket som de — de hade
för resten redan druckit åtskilligt.
Vi började sjunga. Spindeln sjöng »I Boston fanns
en inbrottstjuv» och »Svarta Dulu». Drottningen
sjöng »O, vor’ en liten fågel jäg», och hennes syster
Tess bidrog med »Var öm emot min do-otter».
Glädgen stod snart högt i tak, och jag märkte, ätt jag
kunde sitta över ett glas då och då, utan att någon
brydde sig om det. Jag kunde till och med ibland i
smyg slänga vinet över bord.
Jag resonerade ungefär som så: det är en egenhet
hos dessa människor att de tycka om det här
vedervärdiga vinet. Nå, så låt dem göra det. Vad tjänar
det till att bråka om deras smak? Enligt deras
uppfattning måste jag visa min karlaktighet genom att
också låtsas tycka om vinet. Godt, men jag skall inte
dricka mer än som är nödvändigt.
Drottningen började visa sig kärvänlig mot mig,
den yngsta rekryten bland tjuvfiskarna, men i alla
fall inte bara medhjälpare, utan båtägare. Hon gick
upp på däck för att få frisk luft och tog mig med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
