Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där hörde jag nu bruset av upproriskhetens,
äventyrets, romantikens vindilar, av förbjudna ting gjorda
på trots. Och jag hade klart för mig att nästa dag
skulle jag inte gå tillbaka till min maskin i
konservfabriken. Då skulle jag vara en »ostronpirat», en
fri-bytare, så fri som tiden och San Francisco-vikens
vatten det tilläto. Spindeln hade redan lovat att följa
med mig som gast och kock, medan jag uträttade
däcksarbetet. Vi skulle ta in proviant och vatten
tidigt på morgonen, hissa storseglet — som var större
än något jag hittills seglat under — och kryssa utåt
fjorden vid första havsbrisen och med det sista av
ebben. Sedan skulle vi fira på skoten och med floden
segla utför viken till Sparris-öarna, där vi kunde ankra
flera mil från land. Och äntligen skulle min dröm
bli verklighet: att få sova på sjön. Morgonen därpå
skulle jag också vakna på sjön och så dag efter dag
allt framgent.
Drottningen bad mig ro henne i land, när Franske
Frank vid solnedgången gjorde tecken till uppbrott.
Jag begrep inte alls varför han helt plötsligt ändrade
sig och sade att han skulle stanna ombord och att
Whisky-Bob kunde ro över hans båt. Inte heller
förstod jag Spindelns grinande anmärkning till mig:
»Tusan, du går på i ullstrumporna, du.» Hur skulle
det ha varit möjligt för mig att begripa, att en
grånad man på femti år kunde vara svartsjuk på en
femton års pojke?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
