Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET
Men trots allt vaknade hos mig intet begär, ingen
fysisk längtan efter sprit. Åratal av ymnigt
drickande födde aldrig begäret. Att dricka var för mig
och dem jag umgicks med sättet att leva. Under
det jag var ute på mina kryssningar till sjöss, tog jag
aldrig sprit med mig, och aldrig korsade den tanken
min hjärna att det skulle vara godt med ett glas. Inte
förrän jag förtöjt Raketen och gick i land till de vanliga
samlingsplatserna, där alkoholen flödade, kom det
över mig som ett slags social plikt och ett
manlighets-bevis att jag skulle bjuda och bli bjuden igen.
Ibland när jag låg stilla kunde det hända, att
drottningen och hennes syster, hennes bror Pat och mrs
Hadley kommo ombord till mig. Det var min båt,
jag var värd och jag kunde inte visa min gästfrihet
mer än på ett sätt som de förstodo. Så skickade jag
alltså Spindeln, Scotty eller vem som för tillfället var
gast hos mig bort med en kanna för att köpa öl och
den stora flaskan till rödvin. En annan gång kunde
jag ligga i hamnen för att sälja ut mina ostron. Det
var kallt i skymningen och poliser stulo sig ombord,
och därför att vi så att säga levde under
polisvingarnas skugga, öppnade vi några dussin ostron åt dem,
och naturligtvis skulle dessa sedan sköljas ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0074.html
