Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bostad, var krogen det enda ställe där jag kunde få
en stol vid kaminen. Jag kunde gå in på krogen och
tvätta mig, borsta kläderna och kamma håret. Och
krogar fanns det överallt, så att man nästan stupade
på dem.
Jag kunde inte på samma sätt gå in i en främlings
hus. Där voro inte dörrarna öppna för mig och inte
fanns det en plats för mig vid den varma härden
heller. Kyrkor och präster hade jag aldrig gjort någon
bekantskap med och kände ingen dragning till dem. För
resten voro de mig för stillsamma, hörde inte alls till
äventyret som jag ständigt sökte. De levde och
förblevo ständigt på samma plats, voro ordentliga,
avmätta, systematiska, tillbakadragna varelser utan
fantasi, utan spår av kamratskap. Nej, det var
trevliga kamrater, lätt tillgängliga, djärva, ibland litet
galna till och med, frikostiga och inte harhjärtade,
som jag ville bli bekant med.
Här vill jag göra ännu en anklagelse mot John
Finkelman. Pet är just sådana människor han får
i sitt våld, människor med eld och liv i sig, som äga
storvulenhet och värme och de bästa av de mänskliga
svagheterna. Och John Finkelman släcker elden,
kramar ut livet hos dem och om han inte så godt som
genast mördar dem eller gör dem till galningar, gör han
dem grova och råa, förvrider och vanformar dem tills
ingenting finns kvar av deras naturliga godhet och
finhet.
Jag talar på grund av senare erfarenheter. Himlen
bevare mig från de allra flesta av de där så kallade
»präktiga människorna», de där som ha kallt hjärta
och kallt huvud, som aldrig röka, dricka eller svära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
