Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan de protesterande kyparna och skaffade oss
själva flaskor.
Utanför krogen slogo vi sedan halsen av flaskorna
mot trottoaren och drucko. Både Joe Goose och
Nelson hade lärt sig att vara försiktiga med oblandad
whisky i stora kvantiteter. Jag hade det inte; jag
hade fortfarande den missuppfattningen att man skulle
dricka så mycket man kunde få, allra helst när det inte
kostade någonting. Vi delade våra flaskor med andra
och drucko ganska mycket själva, och jag drack mest.
Och ändå tyckte jag inte om det. Jag drack det på
samma sätt som jag druckit öl, när jag var fem år,
och vin, när jag var sju år gammal. Jag behärskade
mina kväljningar och sväljde som om det varit fråga
om medicin. Och när vi ville ha flera flaskor, gingo
vi in på andra krogar och togo för oss.
Jag har inte den ringaste aning om hur mycket
jag drack, om det var två eller fem flaskor. Men jag
vet att jag började med glas på nära en kvarts flaska
utan att dricka vatten efteråt för att ta bort smaken
och späda ut whiskyn.
Politikerna voro emellertid för kloka att lämna
staden full av druckna sällar från Oakland. När tiden
för tågets avgång var inne, föstes vi helt enkelt ut från
krogarna. Jag kände redan hur förfärligt whiskyn
började verka. Nelson och jag kastades helt enkelt
ut från en krog och funno oss i de allra sista leden av
ett oordnat tåg. Jag raglade hjältemodigt framåt,
medan benen veko sig under mig, mitt huvud
svindlade, mitt hjärta dunkade och mina lungor flämtade
efter luft.
Min hjälplöshet kom så hastigt över mig, att min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
