Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
män och annat sjöfolk. Jag träffade också sälj ägaren
Pete Holt och kom överens med honom att bli hans
båtsman och ta hyra på samma fartyg som han. Och
vi drucko tillsammans ett halvt dussin glas för att
besegla vår överenskommelse.
Och med ens vaknade hos mig all den oro som John
Finkelman bragt till sömns. Jag kände mig plötsligt
uttröttad på både kroglivet och hela Oakland och
undrade över att jag kunnat finna något lockande däri.
Och med tanken på den där dödsvägen etsad in i min
hjärna började jag bli rädd att någonting skulle hända
innan jag kom iväg, vilket skulle bli någon gång i
januari. Jag levde mera förståndigt, drack mindre
och var mindre sällan hemma. När man började supa
för vildt, gick jag min väg. Och när Nelson fick sina
galna perioder, lagade jag att jag kom ifrån honom.
Den tolfte januari 1893 fyllde jag sjutton år och den
tjugonde tog jag hyra på Sophie Sutherland, en
tremastad skonare, destinerad till kusten av Japan.
Naturligtvis måste vi dricka på det. Joe Vigy gav mig
pengar på en check jag fått i förskott och Pete Holt
bjöd. Så bjöd jag, sedan Joe Vigy och andra
säl-jägare. Nåja, sådan var seden, och hur skulle jag,
en sjutton års pojke, kunna avslå att göra på samma
sätt som dessa präktiga, duktiga, hederliga karlar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
