Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sina respektive land, blevo de förälskade i varandras
hembygder och lovade varandra högtidligt att göra’
resan tillsammans och vara sex månader i Sverige och
sex månader i Norge. Och under återstoden av vår
resa kunde de knappast skiljas åt, så betagna hade de
blivit i att diskutera sina planer.
Iyånge John var inte alls hemsjuk, men han var trött
på skansen. Han skulle också skaffa sig ett rum i en
enkel familj, gå på en navigationsskola och läsa på
examen. Och ungefär på samma sätt var det med oss
alla. Varenda en svor på att den här gången skulle
han vara förståndig och inte slösa bort sina pengar.
»Inga logihajar, inga krogar», var lösen i vår skans.
Vi började allesammans bli snålä. Aldrig hade det
funnits maken till ekonomi. Vi vägrade att köpa
någonting från klädesförrådet ombord. Gamla
lumpor måste räcka, och vi satte lapp på lapp, så att det
var märkvärdigt hur vi kunde få plats för dem alla.
Vi till och med sparade på tändstickor och väntade
vanligen på varandra, så att vi kunde tända tre eller
fyra pipor med samma sticka.
Då vi seglade upp till San Francisco och
hamnläkaren gick ombord, kommo logivärdarne långsides
i sina båtar. De svärmade omkring på däck, var och
en pratande och snattrande om sitt logihus och alla
med en flaska whisky innanför rocken. Men vi körde
skymfligt i väg dem allesammans. Vi ville varken ha
deras logi eller deras whisky. Vi voro nyktra,
strävsamma sjömän, som hade bättre användning för våra
pengar.
Så fingo vi vår hyra inför
sjömanshusombudsmannen och kommo ut på gatan med fickan full av pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
