- Project Runeberg -  John Finkelman /
128

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cigarretter och någon gång för ett par cents
karameller. (Ja, Louis och jag tuggade verkligen karameller
utan att rodna — så mycket vi kunde få. Ingendera
av oss drack eller besökte någonsin en krog.)

Men nu var det flickan. Louis rådde mig att helt
enkelt välja ut en och sedan göra mig bekant med
henne. Vi strövade omkring på gatorna tidigt om
aftonen. Flickorna gingo parvis alldeles som vi. Och
flickor som äro ute och gå se alltid på gossar som se
på dem. Så har det alltid varit, så är det ännu i dag.
Svårigheten med mig var att jag, som gått tämligen
härdad igenom livets andra förhållanden, härvidlag
var blyg och försagd. Gång på gång försökte Louis
morska upp mig. Men jag hade ingen kännedom om
flickor. De voro för mig främmande och underliga
trots mitt brådmogna manliga liv. Jag tappade alltid
kuraget när det viktiga ögonblicket kom. Så skulle
Louis lära mig rätta sättet — en viss vältalig blick i
ögat, ett leende, en djärv lyftning på hatten och ett
hastigt uttalat ord, litet tvekan, fnitter och blyg
nervositet, och verkligen lyckades det inte Louis att på det
sättet göra sig bekant och sedan vinka fram mig för
att bli presenterad. Men när vi sedan skulle
promenera vidare, en gosse och en flicka tillsammans, märkte
jag att Louis alltid tog för sin del den som såg bra ut
och lät mig behålla den lilla ofärdiga systern.

Naturligtvis gjorde jag framsteg allt efter som min
erfarenhet växte, så att till sist fanns det flera flickor
som jag kunde lyfta på hatten för och promenera
med om kvällarna. Men flickkärleken kom inte
omedelbart över mig. Jag hade emellertid blivit
intresserad och fortsatte mitt sökande. Och aldrig hade jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free