Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga. Louis och jag gingo inte in på den där krogen
för att dricka. Men vi visste ju att krogar inte voro
några välgörenhetsinrättningar. Man kunde inte sitta
och hänga på en krog utan att beställa någonting från
disken.
Vi hade mycket ondt om pengar, ty vi måste ju ha
till spårvagnsbilj etter för oss och våra flickor — när
vi voro ensamma, gingo vi alltid. Vi måste således
försöka göra det så billigt som möjligt för oss på den
där krogen. Vi satte oss därför vid ett bord och
spelade kort en timmes tid eller så, och under tiden bjöd
jag en gång och Iyouis en gång på öl, det billigaste vi
kunde få, tjugu cents för oss båda. Ett sådant
slöseri! Och så den utgiften förargade oss!
Vi studerade de män som kommo in. De tycktes
alla vara medelålders eller äldre arbetare, för det
mesta tyskar, som slogo sig ned i olika kotterier och
med vilka vi knappast kunde vänta att få någon
beröring. Nej, den krogen var ingenting för oss, och vi
gingo vår väg misslynta över en förspilld afton, och
den hade ändå kostat oss tjugu cents för öl som vi inte
velat ha.
Vi gjorde flera nya försök, och slutligen hittade vi
på National i hörnet av tionde gatan och Franklin.
Här tycktes det vara trevligare folk. Douis träffade
ett par han kände och jag några som jag varit
skolkamrat med när jag ännu var en liten pys i knäbyxor.
De bjödo och vi drucko, och så var det naturligtvs
vår tur. Det sved, ty det betydde fyrtio eller femtio
cents på ett bräde.
Vi kände oss riktigt upplivade, när den korta aftonen
var över, men samtidigt voro vi panka. Fickpengarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
