Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGONDE KAPITLET.
Jutefabriken höll inte sitt löfte att öka på min
avlöning till en och en kvarts dollar, och jag, en friboren
amerikanare, vars förfäder kämpat i alla krig ända från
indianstriderna före revolutionen, utövade genast min
suveräna rättighet i fråga om det fria avtalet och
lämnade min plats.
Jag ville i alla fall stanna kvar i Oakland och började
se mig omkring. En sak var alldeles klar.
Grovarbete betalade sig inte. Jag måste lära mig ett yrke
och beslöt att ägna mig åt elektriciteten.
Efterfrågan på elektriska arbetare var i ständigt stigande.
Men hur skulle jag kunna bli elektriker? Jag hade
inte råd att gå på någon teknisk skola och för resten
hade jag just inga höga tankar om allt vad skolor
heter. Jag var en praktisk man i en praktisk värld.
Jag trodde också fortfarande på de gamla myter som
voro den amerikanske gossens arvedel när jag var
pojke.
En springpojke kunde bli president. Vilken pojke
som helst som fick plats hos en firma kunde genom flit
och energi sätta sig in i affärerna, stiga i graderna,
tills han blev delägare i firman. Och mycket ofta
hände det — så förtalde myten — att han blev gift
méd sin äldre kompanjons dotter. Och numera kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0138.html
